Göteborgsposten – 24 mars 1870, sida 2

gång, men mannen som ej fick höra hennes namn nämnas sade buttert: — Behöfs ej, jag går min väg. Adjö, Polly. Kom ihåg hvad du har att göra och gör det. Derefter gick han och var om ett par ögonblick ur sigte. Mrs Miller betraktade sin gäst under tystnad, men sade slutligen! — Var god sitt ner, mrs Jernam. Det var min bror, den ende anförvandt jag har här i verlden. Härvid drog mrs Miller en djup suck. — Har han varit här länge? frågade mrs Jernam. — Nej, han kom i natt som var och har nu åter begifvit sig i väg. Han kom hit för att lemna mig ett barn att vårda. — Ett barn! upprepade mrs Jernam, hvems barn? — Det är mer än jag kan säga er, svarade mrs Miller, och mer än han sade mig. Hon har förlorat sina föräldrar, sade han, och hennes far var sjöfarande liksom er nevö, som jag hört er tala om. Jag skall vårda henne under ett år mot tretio pund — detär visserligen mycket. men så vet han också att jag vårdar barnet omsorgsfullt. Det är en liten söt unge. Hon talar ej riktigt rent ännu, men jag tror mig ändå förstå att hon kallar sig Gerty. Derefter bad mrs Miller mrs Jernam att följa sig in i hennes lilla sofrum. Der låg den unga arftagerskan till Raynham i en liten prydlig bädd, betäckt med ett hvitt täcke, försänkt i barndomens lugna sömn! (Forts.)