Göteborgsposten – 22 mars 1870, sida 1

Article Image
ri kunna vinna, lika väl och mycket skynd-ammare, utan att fördjupa oss i en dy af skuldsättning till utlandet; och så förklarar den hurtige sjuttioåringen att ban anser sig pligtig vatt strida mot hvem det vara må, säledes äfven mot kapt. Nerman. Han fordrar blott att kapt. Nerman skall uppställa theserna, samt att vid disputationen tillträde lemnas endast åt riksdagsledamöter, åt fackmän och åt tidningsreserenter. Jag bar redan erhållit löfte att så vara med och jag gläder mig deråt på förhand; men hvilken skall algöra hvem som bar rätt? I Fredags inträffade en högst egendomlig strike, och det Ull på köpet i Andra kammaren! Uppvärmnings och luftvexlingsapparaten i riksdagshuset blir aldrig till nöjes och kan ej blilva det när ledamoternas egen temperatur aldrig är normal. Någon åtgärd hade nyligen vidtagits hvarigenom det bläste alldeles rasande kallt — på de stackars referenterna. Det gick hett till nere i salen, men referenterna fröso. Med ens lade de ner gevär, d. v. s. pennorna, och aflägsnade sig midt under en brinnande debatt. De höllo en rådplägning i förstngan; de tvenne längsta, allvarligaste, skäggigaste utsågos till deputerade och atgingo till kommissarien Arehn och framförde sin klagan. Den upptogs välvilligt, luftvexlingsapparaten stängdes, de kalla pustarne upphörde, referenterna fattade åter sina pennor och ordningen återställdes. Men så inträffade ett nytt obehag; värmen tilltog betänkligt, och hvad ända värre var, lutten blef uppblandad med vissa mindre angenäma gaser, och jag vet ej huru det hade gått om ej kammarens sammanträde slutat, hvarefter luft vexlingsapparaten, fastän modererad, åter sat tes i gång. ÅAfven i Första kammaren ser veras reserenterna med pustar, som äro allt annat än milda vestanfläktar. — StockholimsPosten, som a hid uttrycker sig i väl valda ordalag, yttrar sig sålunda: referentläktarne befiona sig fortfarande i passadvindarnes region, önskligt vore om de snart finge inträda 1 vindstillornas. Finare kan man ej gerna lägga sina ord, a man vil utöfvaden läti tryckning. Apropos åfta tryckningar, så är det vokant att sådana i olika riktningar ås adkommos före och under jernvägestriden på riksdagen, På härvarande börs tecknades aktier lör en smalspårig bana från Thureberg till Westerås-Köpivg o.s.v. I Dannemora bergstecknades stora summor för en bana Upsala-Margretehill, och så meddelades att eu bolag konstitucrat sig, som begärt regeringens bifall och statens understöd för byggande al hela Frövi-Falu-banan. Se der, sade man, bvad den enskilda företagsamheten kan åstadkomma! Men med sistnämnda byggnadsförslag har det egendomliga förhållandet inträtfat, att de som nu vilja utföra det hade i brådskan förgätit att regeringen redan har lomoat hrr Gosling Smita koncession på en del at denna bana (Frövi-Ludvika) och att nämnde herrar icke hafva törverkat eller afstått från denna koncession. Det har oc med vissbet uppgikvits att de redan gått 1 iörfattning om uppköp här af obligationer för 200,000 rdr, hvilka före den 1 April skola deponeras till såkerbet för de stadgade vilkorens fullgörande. Man finner at det ofvanmnförda att åtskilliga ansatser blifvit gjorda, men af särdeles kuriös beskaffenhet, ocn det eterstår nu att erfara om ifaktigheten understödjes at uthålligheten. Det är särdeles tillfredsställande att erfara den åtrå som här visar sig att blifva vald till stadsfullmäktig. Valmöten hållas och sförslagslistor i stort antal införas i tidlag ningarne. Några namn på nya kandidater äro nästan stående, bland dessa i främsta rummet advokatfiskalen Ljungbergs. IIans namn är nästan allestidesnärvarande, med vid alla hittills förrättade val har han städse kommit tomligen längt under strecket. Denna ihärdiga ätrå, som ej röner tillmötesgående, är psykologiskt märklig. Sedan det gått så raskt undan med behandlingen af hu mvudtitlarne, antages såsom en Imjlighet att riksdagen kan afslutas före April månads utgång. Önskvärdt vore det utan tvitvel, ätven dertöre att det icke är osannolikt att ganska många ut Första kammarens ledamöter skola blifva mindre benägna att utöfva dut lönlösa riksdagsmannakallet, om det hvarjår skall räcka i fyra månader. Kunna riks a

22 mars 1870, sida 1

Thumbnail