Göteborgsposten – 22 mars 1870, sida 1

mycket liten gosse då ni bar mig på ryggen till mången landtmarknad, och ni var alltid mycket god mot mig, Jarvis. — Endast min skyldighet, sir, mumlade den gamle mannen. — Ni har rätt, Jarvis, hvad min helsa beträffar — jag är sjuk. — Då skall ni säkert skicka bud på en läkare, mr Douglas. — Jag har redan talat med en läkare. — Och hvad sade han, sir? — Han sade att saken är mycket betänklig. — Oh, mr Douglas, sig ej det, säg ej det, utbrast den gamle mannen i djupaste bedröfvelse. — Jag kan ej säga er annat än sanningen, Jarvis, svarade Douglas ; men det finnes ingen anledning till förtviflan. Läkaren sade mig visserligen att mitt tillstånd är betänkligt, men han sade ej att det är hopplöst. — Hvarföre ej rådfråga en annan läkare, mr Douglas? sade Jarvis; kanhända den ni rådfrägade ej är sin sak vuxen. Om ert tillstånd är oroande bör ni ga till alla de bästa läkare i London, tills ni finner en som kan bota cr. En välskapad ung herre som ni är bör ej ha unara svåra åkommor, itycker jag. Jag inser ej att saken kan vara allvarsam. — Jag vet ej hvad jag bör tro om den saken, Jarvis; men i alla händelser har jag beslutat att göra något för er. ; i