Göteborgsposten – 22 mars 1870, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 20 Mars. Strider och ingentiog annat än strider mom riksdagen! Jernvägskriget hade ej vål alstannat och nihilisterna hade icke väl blitvit besegrade, förrän hufvudtitlarne? började töredragas — och så nya strider. Under tiden är det rent omöjligt, tyckes det, a t några händelser i den öfriga verlden, atminstone icke här i hufvudstaden, nå uma. Allt går upp i riksdagen. Alla resande, som nu anlända, gifva sig också ingen ro förr än de satt biljetter till Andra kammarens läktare. Deras törsta tråga, sedan de der tagit plats, är: hvar sitter grefve Posse och hvar siter hr Jöns Pehrsson: Sedan de beskådat dessa begge celebriteter bli de lugnare. Under de tvenne dagar, då man antog att en ministerkris kunde inträffa, var det ju naturligt at man tänkte sig huru den nya ministören skulle bli organiserad, ty derom äro alla ense, tillochmod nihilisterna, att utan en minister kunna vi ej reda oss. Man förenade sig då om följande förslagslista: justitiestatomi nister: landshöfdingea grefve Erik Sparre. Utrikesminister: s. d. militärattachn frih. Klin kowström (icke ledamot af riksdagen, hvilket dock ej är hans eget fel). Krigsminister: kapt. John Ericson. Sjöminister: grosshandl. L. J. Hierta. Finansminister: grefve Arvid Posse. Civilmini-ter: godsegaren Emil helj. Ecklesiastikm nister: gretve Gösta Posse, och konsultativa statsråder: borgmästaren Ahlgren, redaktör Gumeelius och godsegaren Kalstenius. Att valet till utrikesstatsminister foll på frih. Klinkowström säges vara föranledt at den ledsamma upptäckten att inom det parti som den nya ministeren skall representera icke fanns någon med hufvud för politiken. Då emellertid den besarade muisterkrisen uteblef, så följer deraf att den ofvan anförda ministerlist:n får ligga till sig och vinna mera bouquet. Hr L. J. Hierta har nu lyckligt passerat Rubicon. Hans bekanta anförande i jernvägsfrågan har efter skedd justering blivit infördt i två af hufvudstadens tidningar och tryckt med så gnetiga stilar och är så törskräckligt längt derjemte, att hans aktade val mån ganska säkert icke ha gifvit sig tid att genomläsa detsamma, och för dem som dermed uthärdat till slut är det rent at obegriptigt huru det kunde framkalla dessa skallande skrattsalvor i Andra kammaren. Det villnå stan synas som skulle det icke halva varit otjenligt om, då hr Hiertas anförande af honom sjelf justerades, den grekiska gudomhgheten Akeros hade fått vara tillstädes. Nämn de gudomhghets åliggande var neml. att noga tillse det aldrig något vatten blandades i Vingudens dryck. Häromdagen ingick underrättelsen art två medlemmar at husen Bourbon och Orleans, efter skedd utmaning, duellerat, dervid den ene tatt en kula i pannan och dog på stället. Samudigt med denna händelse öfverraskades vi at en formlig utmaning gjord al kapt. Gustal Nerman och riktad mot trih. A. C. Raab — dock lyckligtvis icke på värja eller pistol. De ha kommit i tvist om de smalspåriga jernvigarnes förtrå flighet, och sedan de polemiserat vidt och breri i Dagl. Allehanda, naturligtvis utan att kunna ölvertyga hvarandra, så har kapt. Nerman utmanat frih. Raab på ren ofsentlig disputation. Frih. Raab har blitvit förtjust; han har villigt upptagit den utkastade handsken, ty det gäller många millioner, säger han, som tit. Nerman anser aut staten fortfarande bör upplåna, att användas, jag vågar säga dränkas, för ett ändamål, som Jag vill vinna och med bestämd visshet vet att — — —— —