Göteborgsposten – 22 mars 1870, sida 1

— För mig, sir. Gud välsigne ert ädla hjorta, men jag behöfver ingenting i denna verlden. — Men ni kan komma att behöfva, Jarvis, svarade Douglas. Ni i har redam hört mig säga att jag dragit försorg om er för den hi delse jag skulle dö. 2 god och sade att ni lemnat mig 1 det var mycket ädelt af er att tänka på nagot sådan, och jog är er mycket tacksam derför. Men ser ni, sir, jog kan i alla fall ej hjelpa att jag ser den saken i ctt slags skämtsamt ljus, sir, ty det ligger ej i den mensklisa naturens ordning attöen gammal gubbe som jag skall tiverlefva en ung herre som ni ir, och Gud förbjude att nagot sådant skulle hända. i veta aldrig hvad som kan hälnda, Jarvis. Men som ni blifvit gammal och i hela ert lif arbetat strängt, så tror jeg alt ni behåver hvilu, derföre skall jag, istället för alt lata er vänta tills min död, gifva er ett årligt underhåll genast så att ni kan draga er tillbaka till ett eget beqvämt hus och föra en äldre gentlemans lif med en passande inkomst, eå fort ni behagar. — Ja, Sir, ni var ett årligt underhåll a sl Till Douglas Dales förvåning uttryckte den gamle mannens ansigte endast sorg och förödmjukelse då han hörde ett tillkännagifvande, hvilket hans herre antagit skulle fröjda honom. — Ber om förlåtelse, sir, stam made han; men har ni sett en yngre tjenare som ni tycker bättre om och som kan tjena er bättre än stackars gamle Jarvis? — Nej, i suoning, svarade Douglas, jag har ej sett