Göteborgsposten – 21 mars 1870, sida 1

sade läkaren liksom för att rättfärdiga sina närgångna frågor. Er betjent tillagar naturligtvis or frukost — är han en person som ni kan lita på? — Ja, han är en af min fars gamla tjenare. Jag skulle lita på honom oinskränkt i mora vigtiga saker än tillredondet af min frukost. — Verkligen! Vill ni förlåta mig om jag gör er en något underlig fråga? — visserligen, om den är nödvändig. — Svaradt som en lagkarl eguar och ans är, mr Dale, yttrade doktor Westbrook småleende. Jag vill veta om denne gamle pålitlige tjenare har något särskildt intresso af er död? — Intresse af min död — — Kort och godt, har han skil tro er ha ihågkom mit honom i ert testamente — förutsatt att ni upprättat ett testamente, hvilket är långt ifrån sannolikt? — Nåvöl, ja, svarade Douglas Dale tankfullt, jag har upprättat ett testamente inom de sista månaderna, och Jurvis, min gamle tjenare, vet att han är ihägkommen i händelse han skulle öfverlefva mig — cen händelse som enligt naturens vanliga ordning ej är sannolik; men en man är skyldig vara beredd för alla eventualiteter. — Har ni sagt er gamle tjenare att ni sörjt för honcm? — Ja. Han har varit en så förträfflig tjenare, att det är helt naturligt att jag vill draga försorg om honom i händelse jag skulle dö. — Naturligtvis, svarade läkaren i något tankspridd