Göteborgsposten – 21 mars 1870, sida 1

hade öfvergifvit sin ställning såsom ledameat i utskottet. Men nu fick Jan Andersson i Jönvik (le damot af statsulskottet) ordet. Under märkbar sinnesrörelse förklarade han sig icke be gripa hvarifrån allt detta, som nu inträffat, kommer. Han hade biträdt den mening som utskottet ; uttalat, och den kunde han ej öfvergifva. Men hvad som djupt smärtade ho nom, var att en medlem af bondeståndet så skulle yttra sig att hyesjatagar derigenom framkallades. För sin del ville tal. på det kraftigaste protestera mot Jöns Pehrssons oskickliga beteende. — Ilan tillrättavisades ändå skarpare af Sven Rilsson i Österslöf. Denne hoppades att sådana yttranden som: Jöns Pehrsson fällt, ovärdiga en representant som sjelf ansåg sig ega den ringaste grad a! hederskänsla och sårande för kammaren, icke vidare skulle tå höras. Om statsrådets ledamöter, så som nu skett, af någon kunna anfallas, är det väl tänkbart att män at heder skola finnas villiga att längre vilja innehafva de mödosamma och ansvarsfulla betattningarne, och månne någon med allmänt anseende skal! vilja mottaga ett rum i statsrådet, om han utsättes för sådana otidigheter, som Jöns Pehrsson utkast.t? Strängast, men lugnare. tillrättavisades Jöns Pehrsson af hr Kolmodin En föregånde talare hade yttrat att törunderliga saker pågingo, och det hade sin riktig het. Ja, ställningen var så förunderlig, av han uppmanade hvar och en att vara på sin vakt, ty här finnas ugglor i mossen, och för dem skola vi akta;oss. Den med kammare.s missaktning brännmärkte Jöns Pehrsson ökade sin oförsynthet dermed, att han angaf de tillrättavisningar, som han undfått, såsom föranledda af de be ;sparngar han påyrkat. Då efter slutad diskussion talmannen fram ställde proposition på bifall till utskottets förslag öfverensstämmande med K. M:ts proposi tion, svarades allmänt ja, men Jöns Pehrsson begärde ändå votering och han fick verkligen 59 ledamöter med sig; och dessa voro med vid sammanträdets början, af de öfriga 117, son. biföllo utskottets förslag, deremot blott ett fåtal, så att om planen lyckats att tidigt åstadkomma votering, hvilket var meningen, så hade utgången deraf troligen blifvit en helt annan. Betecknande för situationen är, att inger af venstern yttrade sig, hvarken för anslaget, eller mot Jöns Pehrssons handlingssätt. Venstern synes i begge dessa fall hafva ställt sig på hans sida. Det kan ej förnekas att det fostbrödralag som grefve Posse och statsutskottets öfriga ) arravgementlet invigda l måter ingått med hr Jöns Pehrsson, ingalunda ökat de förras anseende och icke heller är at beskaffenhet att närma dem till de eftersträfvade statsråd-lätöljerna. Men vi lefva i öfverraskningarnes idehvarf, och grefve Posse, stark i medvetandet af den position han innehar å den ena sidan, gör ju ingen hemlighet af att den uvarande ministeren måste falla — grefven begagnar till och med ett ändå starkare utryck. Således, hvarföre icke en ministör Posse Keij-Ahlgren-Kallstenius-John Ericson, med grefve Erik Sparre till justitiestatsminister? Den kan lätt kompletteras med några it de 14 Åoförsonliga i Första kammaren. Det blef en konseljuppsättning med exempel öst starka pannor; men tillika en omelette ouffige, hvars make hvarken Davidson eller Uadier kan åstadkomma. —— -C—fC———— o 1