Göteborgsposten – 18 mars 1870, sida 1

utt vården och underhållet af fångvårdens hus och byggnader hädanefter skall öfverintendentsembetet åligga. Underhållet af sängvårdens hus har hittills ålegat staten, men detta synes alldeles hafva förbigått statsutskottets uppmärksamhet. För öfverintendentsemvetet blefve berörda åliggande en mycket tung börda, men för statsverket en stor fördel, det kan ej nekas. Saken slutade så att intendentsarvodet bestämdes till 2000 rdr. K. M:t hade begärt och statsutskottet sörordade ett förslagsanslag af 10,000 rdr för arvoden i händeise en eller flera af rikets hofrätter behöfde arbeta å förstärkta divisioner. Men detta anslag bekämpades af hrr Jöns Pehrsson, Ola Boson Olsson, Åke Andersson, Sahlström och Ola Jönsson, som tycktes vara obenägna för en skyndsam lagskipning. En grupp af parter finnes också — och för den tycktes dessa talare gjort sig till målsmän — som helst ser att rättegångar ligga så länge som möjligt oafgjorda. Att åtminstone förhållandet är sådant med den förstnämnde talaren slutar jag deraf att han vanligen uppträder såsom svarande part. På deras sida ställde sig också vid voteringen 58 ledamöter, hvilka sålunda antydde att de för egen del icke önska någon snabbare lagskipning. Hvad K. M:t föreslagit på tredje hufvudtiteln, bifölls at begge kamrarne. H. Exc. utrikesstatsministern åtnjöt den oskattbara glädjen att tör sina bemödanden blifva komplimenterad af — hr Jons Rundbäck, som tillika meddelade den lugnande underrättelsen att numera fanns ingen oro i sinnena. Vidare delgaf hr Rundbäck utrikesstatsministern och kawmaren sin oförgripliga mening vara den, att de tre skandinaviska rikena borde slå sig tillhopa om gemensamma konsuler. Med fjerde hutvudtitelns föredragning började den egentliga striden. Den gaf en liflig, men sorglig, föreställning af partistriden, intrigerna och lumpenheten; — men derom härnäst. Det är tåälamodspröfvande att föroch eftermiddag till långt ut på natten afhöra debatterna.