Göteborgsposten – 18 mars 1870, sida 1

Eversleigh väntade på den mans återkomst, till hvilken hon satt sitt hopp för det förlorade barnets återsinnande. Han kom dock förr än hon vågat hoppas och medförde så mycken tröst, att hon nästan var färdig falla på sina knän och tacka honom för hans tjenster. Mr Larkspur hade träffat den gamla qvinna som anmält sig innehafva sidentäcket. Mot en belöning af tjugofem pund sterling hade hun förmått henne bekänna allt hvad hon visste om det stulna barnot. Mannen som stulit det hade varit inne i hennes bostad och fått en omgång kläder för barnet. Denne man var en för mord misstänkt person, en skurk som mr Larkspur länge efterspanat och som var bekant bland Londons brottslingar under namn af Svarte Milsom. Svarte Milsom! Lady Eversleigh blef likblek då detta hatade namn ljudade för hennes öron. — Svarte Milsom! utropade hon slutligen. Om mitt barn är i denne mans våld, är det sannerligen förloradt. — Känner ni honom, mylady? frågade Andrew Larkspur öfverraskad. Ah, jag minns, ni tycktes väl känna till detaljerna af Valentine Jernams mord. Ni känner denne man, Milsom? — Jag känner honom, svarade Honoria i en ton af djupaste förtviflan. Fråga mig ej hvar och när jag träffat honom. Det är nog att jag käuner honom. Min älskling kan ej vara i sämre händer. — Hen kan blott ha ett motiv och det är att pressa ut penningar, sade kapten Copplestone. Ingen skada skall