Göteborgsposten – 18 mars 1870, sida 1

— äB— — — Ww m 2WA4 då han harmset i sin sista motion utbrister: idet är minsann ej något nöje att arbeta för ett mål, som man på förhand vet ej uppnås. Men ändå yrkade han vid innevarande riksdags början att första hufvudtiteln skulle nedsättas från 1,417,000 rår till en million jemnt. På hvilka poster nedsättningen skulle ske ötverlemnade han välvilligt till statsutskottets asgörande. I Måndags, efter afslutade voteringar rörande jernvägsanslagen, föredrogs första hufvudtiteln, som statsutskottet hemställt måtte lemnas oförändrad. Jöns Pehrsson har hittills mindre än förut deltagit i debatten. Han har tillika varit mera hofsam än förr, och de skarpa ljuden från kammarens fyra hörn, på hvilkas klang och kläm Dagens Nyheter byggde så stora förhoppningar, hafva icke försports förr än den bekante Sunnerborepresentanten nu fick ordet. Fin var han visst icke och det öfverensstämmer icke beller med hans natur, men han visade sig vara desto mera köpman af det slag som låter pruta med sig!, ty från den yrkade indragningen af 417,000 rdr gick han i ett hopp ned till — 15,000 rdr på hofstallsanslaget. Ur Hedin, som för närvarande gillade statsutskottets hemställan, betraktade första hufvudtiteln från en högre — politisk — ståndpunkt och betonade att det ej kan vara riktigt att söka upprätthålla kungliga emblemer som ej motsvaras af sin inre halt. Hr Hedin är nemligen otörbehållsamt republikan, men tillika allt för klok för att ännu på länge anse Sverige moget för det republikanska styrelsesättet. Då emellertid utgifterna till hofstaten i sjelfva verket voro för höga, men representationen svårligen skulle kunna föreslå några nedsättningar, så påyrkade han en skrifvelse, uvari riksdagen skulle anhålla det k. M:t ville tillse om icke några besparingar i hofförvaltningen kunde åstadkommas och om det ansågs görligt föreslå de nedsättningar som kunde åstadkommas. Lars Ersson i Wijk, som gerna -instämmer? eller förenar sig med en föregående talare, skänkte nu hr Hedin sitt understöd. Om statsutskottets ordförande grefve Posse besuttit den takt, som man skäligen kan sordra på grund af den samhällsställning, som han innehar och det förtroende han erhållit af kammaren, så borde han hatva uppträdt och helt enkelt yrkat bifall till utskottets hemställan; men han lät grefve Sparre få ordet, och denne talare ökade taktlösheten genom att gifva luft åt sitt personliga missnöje med den utgång, som de nyss afslutade jernvägs voteringarne lemnat, och sammanställde det törmenta slöseriet i detta hänseende med sparsamhetsifvern beträffande första hufvuduteln, hvilken han, alltid obesvärad i afseende på de faktiska förhållandena, uppgaf icke hade ökats på de sista femtio åren. Genom denna oriktiga uppgift framkallade han flera talare, och bland dessa först gretve Posse, derefier Jöns Pehrsson, vidare hrr Bjerkander och Häggström, hvars yttrande uppkallade hr ledin, och slutligen landshöfd. Asker, hvilken yrkade bifall till utskottets hemställan. Den bifölls, men tiliika med 96 röster mot 87 hr Hedins förslag, hvilket dock icke har någon vidare påtöljd, då den ilrågasatta skrifvelsen icke är riksdagens beslut. Den tår således endast betraktas som en opinionsyttring. Vid föredragning af andra hufvudtiteln visade sig att statsutskottets strätvanden att åstadkomma besparingar egentligen blifva det — på papperet. Utskottet hade föreslagit att det arvode, 3000 rdr, som intendenten lör tängvårdsstyrelsens byggnadskontor redan i 15 år uppburit, nu skulle indragas, men icke derföre att befattningen vore öfverflödig, utan derföre att intendentens åligganden kunde uppdragas åt öfverintendentsembetet; men nu ådagalades af h. exc. justitiestatsministen att ratendenten hade tillsynen ötver fängelsebyggnader, som kostat sex millioner rdr, alt vid dessa byggnaders tillsyn fordrades specialstudier, som icke af någon i ötverintendentsembetet kunde påräknas, och atv för öfrigt om nämnde tillsyn nu till detta embetsverk öfverlemnades, så måste der en särskild person för befattningen anställas, och således utgisten utgå, ehuru från en annan hulvudtitel. Härpå hade grefve Posse endast det att svara, att af hvad som anförts, utvisades huru svårt det var att åstadkomma minskning i tjeustemännens antal; men deremot hade tal. intet att svara på anmärkningen mot utskottets befängda förslag det K. Maj:t skulle Tförordna