Göteborgsposten – 18 mars 1870, sida 1

utlandet, utan äfven ekonomiska besparingar kunna ske, enär de nu utgående särskilda pensionerna å tredje hufvudtiteln, expektansarvodena m. m. blefve öfverflödiga. Om det vore önskligt att någon gång rapellera ett sändebud, kunde detta hänvisas på någon befattning inom landet, likartad med den han förut innehaft. Det föredrag, hvarmed utrikesministern bemötte baron Raabs anförande, var i många hänseenden anmärkningsvärdt. H. exc, som kanske med nog mycket lynne upptog det anspråkslösa och blow i förbigående framställda Raabska förslaget till besvarande, gjorde äfven vid detta tillfälle bruk at ett vapen, som han ofta förut begagnat, att nemligen antyda det han, i händelse riksdagens beslut ginge emot hans önskan, vore sinnad att lemna sin befattning. Vår nuvar. utrikesminister, hvilken i sin förra egenskap af minister dels i London och dels i Köpenhamn varit i tillfälle att göra parlamentariska studier i tvenne länder, hvarest det parlamentariska styrelseskicket är på det fullständigaste sätt utbildadt, känner mycket väl att en dylik hotelse utgör ett kraftigt medel i händerna på en minister, hvilken, såsom förhållandet är med grefve Wachtmeister sjelf, står på god fot med representationen. Vi frukta blott att detta vapen, så ofta begagnadt som här är fallet, skall erbålla en viss likhet med ett gevär som stöter, och komma att medföra fara icke blott för den mot hvilken det användes, utan ätven för den som sjelf begagnar sig af detsamma, I sitt svar gaf utrikesministern vidare åtskilliga antydningar om de grundsatser han ernade följa i den fråga som förelåg. Ehuru vi numera ega färre rent politiska intressen att i utlandet bevaka, är det dock ett faktum — anmärkte han — att vi derstädes ännu hafva vigtiga materiella intressen att taga vara på, ty Sverige-Norge är den andra sjöfarande makten i Europa och den tredje på jorden. Af denna omständighet ansåg h. exc. följa att de personer hvilka såsom diplomater eller konsuler skola representera Sverige i utlandet borde hafva erhållit en uppfostran och en praktisk utbildning, som gjorde dem dertill särskilt lämplige, och det tycktes som om h. exc. förmenade att under nuvarande förhallanden allt vore i detta hänseende väl be säldt inom det departement, hvars chel han är. Den af baron Raab framkastade tanken, om hvilken han för öfrigt sjelf endast anhöll alt den måtte få gälla hvad den kunde, sköt utan tvifvel öfver målet, enär den åsyftade att såsom regel upphäfva fordran på särskild yrkesbildning för användningen i diplomatiska värf. Å andra sidan lär man dock få anse utrikesministern hafva gått till en motsatt ytterlighet, då han forwligen förband sig att alltid uppställa sådan yrkesbildning såsom vilkor för diplomatiska befordringar. Och den kraft, med hvilken h. exc. uttalade sin öfvertygelse derom att under hans administrationstid vicke några så utomordentliga politiska förvecklingar skulle uppkomma?, att han behöfde till ministerbefattningar förorda män, hvilka icke gjort någon egentlig diplomatisk carriöre, var så mycket mer påfallande, som detta yttrande fälldes inom en församling, der grefve Henning Hamilton egde säte och vid en tidpunkt, då en person, hvilken äfvenledes icke genomgått den diplomatiska gradpasseringen, nemligen vårt lands nuvarande envoys i S:t Petersburg, anses såsom en af Sveriges mest utmärkta representanter i utlandet. För öfrigt, när parlamentarismen hunnit att fullt genomföras inom vårt land, lär det ofta komma att hända att utrikesministern väljes ur representationens midt, utan afseende derpå om han förut fungerat vid någon legation i utlandet, eller icke. Men det vore naturligtvis en orimlighet, i händelse han, efter att under flera år hatva varit chef för ifrågavarande departement, icke skulle anses lämplig att mottaga den jemförelsevis underordnade befattningen såsom sändebud vid ett främmande hof. Emellertid — vi tro att den af gretve Wachtmeister uttalade åsigt, att ett befordringssätt sådant som det af baron Raab föreslagna endast bör förekomma såsom undantag, delas af ; den allmänna meningen, men grunden till att : detta undantagsförhållande mera sällan kan sinträsla ligger snarare deri, att Sverige icke I eger godt om så framstående män, att egentlig yrkesbildning kan undvaras, än i det af h. exe. uttalade skälet, att endast särskilda WA — FATTAT IEEE TEE EEE UMD — — — —————— USES OS