Göteborgsposten – 17 mars 1870, sida 2

ter saknades. IIan hade ej på förhand yttrat ett ord derom, och hon visste ej hvart han tagit vägen. — Han måste ha gått tidigt? frågade mr Larkspur. — Ja, klockan sex då jag kom ned var han redan borta. Det underligasto af allsammans var att han var i uppe så sent på natten förut, tillado flickan som ej begärde bättre än att få tala om allt hvad hon visste. — Åh verkligen! sade mr Larkspur, han var uppe: sent på natten förut? — Ja, han skickade mig till sängs klockan elfva och ehuru jag låg vaken öfver en timma derefter och lyssnade hörde jag honom ej komma upp för trapporna, så Gud vet när han gick till sängs. Han hade sällskap hos sig på natten, ser ni. o — Aha! Hvilka voro hos honom? — Dot var hans vänner från slottet som han inbjudit på ett parti kort och supg. Mr Brook, kusken, och två betjenter, James Harwood och Stephen Plumpton utgjorde sällskapet. Kanhända ni känner någon af dem? — Ja, svarade mr Larkspur, jag känner Stephen mycket väl. Mr Larkspur återkom till slottet alldeles lagom för att dricka sitt th i hushållerskans rum. Han var nu fullt säker på hvem det var som bortröfvat barnet. Det nästa han hade att göra var att söka upptäcka huru värden på Fiolen lemnat Raynham. I en postvagn kunde han knappast ha rest med det stulna barnet, ty han skulle derigenom ha ådragit sig de öfriga passagorarnes uppmärksamhet, och af värdhusflickan hade mr Larkspur inhemtat att