Göteborgsposten – 15 mars 1870, sida 1

dat honom hvarjehanda obehag, och i en mera kinkig ställning har väl aldrig den fine politikern och erfarne publicisten någonsin tillförne variv försatt — och det vill säga mycket. Det skämtsamma sätt, hvarpå hr IIierta omnämnde och uppläste valda stycken ur dessa petitioner i Andra kammaren — der han framkallade den ena skrattsalvan efter den andra — bedyrar han nu bör alldeles icke tagas så, som afsågs dermed att han ville förlöjliga petitionärerna, hvilkas fosterlandskänsla han nästan beundrade. Men åt hvad och åt hvilka skrattade man då i kammaren? Ja se det kan hr IIierta omöjligen förklara. Ilan har hos både Dagbladet och Aftonbladet anhallit, att hans anförande måtte in extenso blitva aftryckt. när det hinner blifva uppsatt och justeradi. För hr IIierta är det en synnerlig förmån, att ban står på god fot med nästan hela tidningspressen i hufvudstaden, och med temlig visshet kan antagas att det justerade anförandet teke skall blifva jemfördt med referenternas anteckningar, således icke heller någon för hr IIierta komprometterande esterräkning anställas. Till slut blir det väl de skrattande i Andra kammaren, som gjort sig skyldiga till brist på vett och grannlagenhet, icke hr IIierta. En annan fråga är emellertid, om tidningspressens redan ädagalagda, och sannolikt inträffande öfverseende, vittnar om absolut oväld. I närvarande stund ha jernvägsfrågorna kommit i ett nästan kaotiskt skick. IIr X. är öfver all beskrifning glad att en mängd jernvägsbyggnadsaktiebolag skola bildas. Han hoppas att så vara med och att göra i aktier, som han tror skall bli en mycket kurant vara; men han ernar icke nedlägga några större kapitaler i dylika aktier. Han anser det vara af yttersta vigt att den store jernvägsbyggnadsentreprenören doktor Strousberg på första öppet vatten hitkommer och på det mest förbindliga sätt mottages, enär han lärer vara den som på aldra billigaste vilkor, och sort derjemte, afslutar byggnadskontrakter. Han lärer fatta situationen mycket snabbare än till och med löjtn. Sandeberg, men kalkylerar mycket säkrare. — Föreställ er, sade hr X., med prins Carl af Rumänien kontraherade d:r Strousberg om alla de rumäniska statsbanorna, hvartill den snälle doktorn sjelf lomnade ett statslån på 57 mill. thaler, och hela affären uppgjordes mellan de begge po tontaterna på mindre än en halftimma; här behöfdes alltså på sin höjd en qvart, och den torde vi väl kunna bestå tör en så stor sak. — Men, vågade jag iuvända, huru lskall det då väl gå med alla dem som här vilja kontrahera om jernvägsbyggnader? Skola de. bli utan både arbete och förtjenst: — -Rej. visst icke. IIan skall nog vinna dem också, och lärer ega en stor fallenhet för att dela med sig. Till och med Stockholms börs har plötsligt gripits af åtrån att vara med om ett jernvägsföretag — icke med sina varmaste välönskningar, utan direkt genom aktieteckning. Man talar nästan om ingenting annat på börev, och man har lyckligtvis god tid dertill, allirerna i öfrigt lägga ej hinder i vägen. Man tecknar sig för en Thureberg-WesteråsKöping-bana och för att ej visa sig öfvermolig bör den göras så smalspårig som möjligt. Ur X. har också tecknat sig på en lista, och eftersom han har godt om tid, så säger han icke nej för en plats i styrelsen, om arvode vestås, och då han ifrar mot alla onödiga utgifter, så tror han att de dyra stationshusen kunna ersättas af tält. När stationspersonasen är i verksamhet, så fryser den icke, och stilleståndstiderna kan den ju hålla sig varm zonom flitigt springande, menar hr X. Uuder andra förhållanden skulle vi med spänd uppmärksamhet följa kompletteringsvaien till stadsfullmäktige; men icke så nu. I sar anställdes val inom stadens tredje valkrets och — 150 valsedlar aflemnades, blott ott ringa antal mot dem som hade kunnat afsvas. Det vittnar icke om lifaktighet. Men början att bli stadsfullmäktig. Allt flera at är det långt ifrån så begärligt som i