Göteborgsposten – 15 mars 1870, sida 1

in timma derefter afreste han från Raynham. In reste utan att taga ufsked af Gertrud Eversleigh. Hen trodde sig ej ha styrka att se henne. Denne väderbitne gmale krigare hade gifvit hela sitt hjerta åt hans döde väns barn. Han reste så fort hästarne kunde srringa och morgonen efter sedan han erhållit brefvet från lady Eversleigh rullade en af damm betäckt vagn upp till Clarendon Iötel! och den resande hoppade ur efter en af ångest och otålighet sömnlös natt. — Visa mig genast till lady Eversleighs rum, sade han til en af uppassarne i förstugan. — Jog ber er om förlåtelse, sir, sade mannen; hvad nämnde ni för ett namn? — Lady Eversleigh — Eversleigh — en enka som bor i detta hus. — Det måste vara något misstag, sir. Det finnes ingen med detta namn för närvarande i hotellet, svarade maunen. Ä ILotellvärdinnan hade kommit ut ur ett rum ochåhört samtalet. — Nej, sir, sade hon, vi ha ingen gäst här med detta namn. Kapten Copplestone blef dödligt blek. — ltt bedrägeri! mumlade han för sig sjelf, en snara! Detta bref var förfalskadt. Utan ett ord till husets folk skyndade han tillbaka ut på gatan, sprang upp i vagnen och ropade till kusken: