Göteborgsposten – 15 mars 1870, sida 1

i — Ja, svarade damen; jag har mottagit två bref från henne innan jag kom hit. Jag tro: knappt att jag kan misstaga mig på hennes handstil. j — Nå var då god säg mig om hon skrifvit detta, sade kaptenen i det han visade mrs Morden utanskriften I i på det bref han nyss erhållit — Jag kan nästan bestämdt försäkra att detta är skrifvet af hennes hand. — Hm! mumlade kartenen, hon nämnde något om att hon behöfde mig då vedergällningens stund nalkades. Kanhända hon lyckats i sina planer hastigare än hon väntat och att stunden är kommen. Den lilla flickan hade nyss lemnat rummet med sin amma för att bli klädd till morgonpromenaden i trädgärden. Mrs Morden och kaptenen voro allena. — Lady Eversleigh ber mig resa upp till London, sade han slutligen, och jag måste väl zöra som hon önskar. Men jag har på min ära blifvit så betagen i lilla Gertrud under den tid jag vakat öfver henne, att jag ej tycker om att lemna henne ens på tjugofyra timmar, ehuru jag naturligtvis vet att jag lemnar henne i den bästa möjliga vård. — Hvilken fara kan hota henne här? — Ja, säg det! svarade kaptenen tankfull. Inom dessa väggar måste hon vara säker. — Barnet skall ej lemna slottet, ej heller skall hon vara ur min åsyn under er frånvaro, sade mrs Morden. Men jag hoppas att ni ej stannar länge borta. — Lita på att jag ej blir borta en timma längre än som är nödvändigt, svarade kaptenen.