Göteborgsposten – 15 mars 1870, sida 1

— —————— — — Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 13 Mars. Den i går tilländalupna veckan har varit rik på händelser, storartade relativt till våra små törhållanden. Under de första dagarne lifliga jernvägsstrider, då ett nytt parti framträder, nihilis mens, i hvilket till och med hr L. J. Hierta nästan går in. Jernvägsstriderna skola sluta; man skall endast kasta lott om bibanor och endast begagna tillförlitliga tärningar. — Midt i veckan ett raskt försök i Andra kammaren att skaffa åtskilliga ledamöter, som äro arbetsbetslösa, sysselsättning med landtiörsvarets organisation och för att bevisa oriktigheten at general Hazelii påstående att Andra kammarens törsvarskratter äro på andra håll redan tagna i anspråk. I Fredags den lifliga valstriden — i tidningarne — afslutad beträtsande frih. Liljencrantz efiertrådare i riksdagen, och börjad aktieteckning å Stockholms börs för en smalspårig bana ThurebergWesterås-Köping, den första jernväg tör hvars åstadkommande nämnde börs med annat än ord intresserat sig. Den nu modernvordna nihilismen får icke förvexlas med filosofernas nihilism, hvilken innebär en teori som går ut på ett intet. Den moraliska nihilismen upphäfver skilnaden mellan godt och ondt, och i teologien brukas ordet äfven om den grad af mystisk passivitet, vid hvilken menniskan så fördjupar sig med sin ande i en åskådning af Gud, att anden uppgifver sin individualitet och betraktar sig sjelf som intet. Våra nihili-ter äro ganska aktiva, uppgifva alldeles icke sin individualitet, utan vilja tvärtom förstora den — det gäller egentligen huru åtskilliga tiotal millioner bäst skola användas, i första rummet till enskild nytta; ty derom äro nihilisterna ense, att sedan staten betalt ut dessa millioner, så skall hon icke af dem draga någon inkomst. Riksdagsmannavalet har utfallit till allmän belåtenhet, eller rättare sagdt nåstan till allmän belåtenhet, ty en här utkommande laglig tidning, som föresatt sig att drifva igenom advokatwfiskalen Ljungbergs kandidatur, men misslyckades svårligen, är naturligtvis icke alls belåten. Nämnde tidning skall emellertid deraf lära att allt puffande bör ske med akt och måtta. Det var ingalunda till br Ljungbergs nytta, som hans långa meritförteckning intogs i två nummer af den antydda tidningen. Det företrädesvis märkliga var utan tvifvel, att omförmälde meritförteckning icke innehöll ett enda tryckfel, hvilket ojafvigt bevisar att för detta speciella fall hade en lika sakkunnig som för saken lilligt intresserad person ötvertagit korrekturet. Man fick emellertid veta att hr Ljungberg igenomdrifvit ätskilligt och att han såsom motionär i borgarståndet varit särdeles produktiv. Men huru detaljerad meritförteckningen än var, så är den ändå ofullständig. Hr Ljungbergs verksamhet såsom tjensteman, redan i femton är, i kammarkollegium omnämnes icke alls, således ej heller att han der förvärfvat sig en martyrkrona i modern stil. Vid ett demokratiskt valmöte i Bergstrahlska huset för en vecka sedan uppträdde hr Ljungberg — ty han är älven demokrat — och uttalade sig ned mycken skärpa mot mängskrifveriet i våra embetsverk. Det är annars just i denna skrifart, som hans styrka egentligen ligger. Meritförteckningen framhöll icke omständligt hans egendomliga ställning till den politiska ekonomien. Då han härom året höll några föreläsningar på stora Börssalen, voro dessa i det asseendet särdeles märkliga, att de i Åttonbladet refererades såsom hallna i feihandelsriktning, men åter i Dagl. Allehandas referater fingo de en starkt protektionistisk syfining. Mot ingendera uppiatiningen protesterade dock föreläsaren, och troligen var det denna omständighet som föranledde Dagl. Allehanda att häromdagen framhålla hr Ljungbergs förmåga att vända kappan efter vinden. De bekanta Stockholms-petitionerna rörande Sevalla-linien, hvilka till hr L. J. Iiertas omvårdnad öfverlemnades, hafva tillskyn