Göteborgsposten – 12 mars 1870, sida 1

vår på landsvägarne. Det synes som om trottoarerna i Gefle låge åtskilliga grader sydligare än sjelfva gatorna! Men — hvad betyda väl Gefle-boarne på det hela taget mot Göteborgarne, sågo icke vi i går med egna ögon på Södra Hamngatans trottoar — vår Sommar ! Ack, vi glädja oss åt våren, åt sommaren, åt ljus, glädje, kärlek och hopp! Men, i huru månget nyss så lyckligt hem ligger icke framtiden inhöljd i sorgens dystra slöja, der dit Dödens bleke engel så oförmodadt trädde in öfver tröskeln, der makan dignande af sorg begråter sitt starka, trofasta stöd, der det faderlösa barnet oskuldsfullt jollrar sitt: Mamma, mamma, kommer inte pappa snart tillbaka:? Nog vet du, som läser detta ett hem, som vi nu särskilt tänka på, det hem, hvarifrån nyes bars det liflösa stoftet af en kunskapsrik och menniskoälskande man, en öm fader, en trofast vän. Då vi se huru de, den ene efter den andre, falla för dödens glafven, desse outtröttlige stridsmån för andras väl, då tillämpa vi (med någon förändring!) så gerna på dem skaldens sköna ord: Hvad är det mer? Det är till slut En gammal daglig saga blott Om några, som i striden stått, Och några, som ha kämpat ut. De föllo dock med ära, ja! Med eklöfskransen på sin lock I Ty läkaren han eger ock Sitt Narva och sivt Pultava!