Göteborgsposten – 12 mars 1870, sida 1

n Nils 7 8, hörnet aft Alleoch Skansgatorna i hvilka samtliga ställen jemväl ISmummer försälia GÖTEBORG. D. F. BONNIERS BOKTRYCKERI, 18 — —— malla bemärkelser både på scenen och i sasongen, inropningar och applåder, Lio og Löjer från början och till slut, se der hvad som gjorde denna föreställning mer än vanligt intressant, mer än vanligt stjusig. I nästa krönika skola vi måhända återkomma till Evas systrar, ty de hade liksom Evas döttrar något oemotståndligt tilliragande — ifven om de likasom sin stam-mor måste tåla vid några små anmärkningar. Det börjar lida mot slutet af den värde. rade skådespelares gästspel, som nu en tid bortåt utgjort glanspunkten på vår teaterhimmel. Än nu är han dock qvar ibland oss, ännu återstå honom mången offentlig och enskild hyllning, liknande dem som i så rikt mått under hans vistande härstädes kommit honom till del. Bland dessa anteckna vi särskilt den, som estl. Lördag i mångfaldiga skåltal på vers och prosa och slutligen i en vacker serenad ännu cn gång egnades ordensskalden af Göta Par Bricol. Vi kunna ej neka oss nöjet att här nedan, m ligheter ed förbigående af vissa ordenshemanföra det vackra poem, som, författadt af br John Fiirstenhoff, vid ofvannämnde tillfälle a f honom upplästes: Hur ofta har Jolin ej hänryckt alla Med sån gens ädla, gudaborna makt? Han åt sin sång har gifvit, kan man kalla, En klan Deri låg g som malmens uti grufvans schakt, kraft, som mäktade befalla, Låg stundom vekhet, stundom Österns prakt — Med mörka skuggor, ömsom ljusa dagrar, Ty blott Ej blott med snillets Tirfing skar han lagrar. i dikten mästaren sig röjde, Nej, han blef äfven prosans Söndagsbarn, Med hvarje penndrag han vår själ förnöjde Och drog oss med i händelsernas garn. Vid hvarje skapelse man gerna dröjde, Ty der fanns sanning, ej fantastens flarn — Och dessa typer, han i duken väfde, De än v år skrattlust, än vårt vemod kräfde. Dock målet för hans sträfvan, för hans vilja Omornadt, dunkelt, för hans inre stod, Ej blott Han vill Studente parnassens, äfven scenens tilja e pröfva med sitt unga blod. n gick att hos Gudinnan gilja Så glödande af lefnadslust och mod, Och att han ej, som Kolmodin fick korgen Derför Frepertoiren blef en borgen. w Hvem känner ej hans Axel? Hvilken skrattar Ej vemodsfullt åt Old-pappa Gaspard? Von Urnes race-blod, Coquenet man skattar, I allt så Rollens, IIvars ly skilda dock ett konstnärsparden hjertegode, sorg man fattar, ckas blomma döden sköflat har, Han fått till ständigt rus ett slags tillåtelse. Till dag; sbehof blott punsch har och — förlåtelse! Så har Du skildrat uti karakterer Din verldsåskådning med så klara drag, Från ko, Du man jans, taburettens skilda sferer at fram gestalter dag från dag, Dock — söker man på botten, städse der är En ädel perla, ett Ditt eget Ljag— — Det menskliga vi se som i en spegel Dock lu Säg, hvi ttradt helst uti Ditt hjertas degel! Du lemnade Thalias tempel, Du alltid unge, ädle koryfå . Långt, långt förrn ålderdomen tryckt sin stämpel Och fåror plöjt uti ditt anlete? IIvi tog Som än Du icke Almlöf till exempel, står qvar vid sina sjuttitre?) Och Dahlqvist, Sundberg och så många andra, Som, grånade, på tiljan ännu vandra? Jag min Du tog 3, Du stod der tätt vid rampen redan, farväl af Din publik just så: Fall ned, du borde fallit längesedan O, du m vitt shadespelarliss ridå! — — — Hvad storm, hvad rop af lefve höjdes sedan Blif qvar, blif qvar! men nej, Du ville gå. — — Dock — än ridån gått upp? till fröjd för alla Ja, läng e dröje tills den sist skall falla! Cirk us Salamonsky, som med friskt mod började om igen, på ny kuja, har nu packat in och låtit den frustande ånghästen frakta sina bi8 ifrån res oenhamn. värda säl lrare — och qvadrupeder till Malmö, hvaran direkte skulle sortsättas till KöDet skickliga och i allo aktningskapet qvarlomnar bär många beunkanske lite till — hvilka utan tvifvel mången gång skola sakna de trefliga aft8 arne i vis behö oförgätlig nen Åufor templet på Exercisheden. Lyckligtva de icke i minnet söka ester de a dragen at en eller annan försvunrglemmelig, den välkända fotografifirman A. P. Jonason, tillhandahåller nemligen synn ter af he erligen fint och väl uttörda porträtla truppen, med och utan färgläggning samt till facila priser. Det berättas med anspråk på tillförlitlighet att Göta artilleriregementes officerskår till i töljande slutet af nästa eller början af derpå vecka förbereder en föreställning i l. d. cirkus Salamonsky till förmån för den nybildade pensionskassan för manskapets ef-A. ta i y—f U.— —