Göteborgsposten – 11 mars 1870, sida 1

— r —c niLi c 1—444444— FUDUA22 MAT —————— — — hafva mesta utsigten för sig att vinna framgång i Andra kammaren, eller vid den gemensamma voteringen framdeles. Troligt är att ibland de 70 Salisterna funnos många som ansägo sig förpligtade att respektera de vid föregående riksdagar afgifna löftena om en Salabanas åstadkommande. Är denna supposition riktig, så gifvor den vid handen en viss aktningsvärd ordhållighet, hvilken tager sig väl och hedrande ut gentemot hr Eurenborgs i Andra kamaren framställda doktrin, att de löften och förhoppningar som gitvits vid en riksdag alldeles icke äro bindande för efterföljande riksdagar, hvilket också är konstateradt; dessa löften eller förhoppningar hatva icke kontraktsenligt upprättats, än mindre på annat sätt bekräftats, och -mans ord är mans ära gäller icke i jernvägsfrågor. Man är nu angelägen från den sida som önskade framgång åt Sevalla-linien attför det nederlag som drabbade den skjuta skulden för missödet på någon specielt, hvilket är ganska beqvämt, ty då kunna de andra så mycket mera obesväradt två sina händer. I förevarande fall har jag hört att man till denne någon vill kreera öfverståthållaren frih. Bildt. Han gick alldeles för längt, säger man. Det kan ej nekas att frih. Bildt dref saken med största ifver, men om aan ej så gjort och om utgången blifvit densamma, så skulle man hafva sagt: han utvecklade icke nog energi. Man känner ett vatvisligt behof att lägga korset på någon, och hvarföre då ej taga fatt på frih. Bildt? Det håttiga anfall han gjorde på öfverste Ericson, som uttalat sig för Sala banan, kunde gerna uteblifvit. Det är icke osannolikt utt just detta ansall ätminstone icke förbättrade Irih. Bildts sak. I Andra kammaren äro dylika anfall mera på sin plats, eller rättare sagdt de kunna göras der utan att väcka synnerlig anstöt. Man är icke så grannlaga der; espriven är icke så raffinerad, nerverna der uro mera starka och retmedlen måste vara mera drastiska för att verka der. I Andra kammarea öppnades debatten om Sevallaeller Sala-linien af statsrådet Adlercreutz, som i ett klart och skarpsinnigt föredrag, hvari en mängd öfvertygande beräkningar anfördes, redogjorde för regeringens förslag. Om detta foredrags innehåll kan ni ieke af tidningarnes reterater tå en fullständig uppfattning. bertill skulle erfordrats —jag säger det till referenternas ursäkt — att de ej blott skulle varit stenografer, utan äfven tullt inne i frågan. Men att detta föredrag var, för att begagna en ofta använd fras, Äuttbömmande, bevisas bäst deraf, att ingen tilltodde sig kriticera civilministerns argumentation, icke ens Salabanans talangfullaste, fyndigaste och mest snabbtalande målsman, häradshöfd. Staaff, som icke hade någon annan utväg än att helt knapphändigt förklara att han icke lyckats följa med och uppfatta hr civilministerns argumentation, hvilken han förklarade sig icke kunna gilla. Sevalla-liniens företräden ur militärisk och strategisk synpunkt framhöllos af sjöministern frih. Leijonhufvud — ett otacksamt arbete på ett rum ger den sidan af frågan ej kunde uppfattas af mer än ett ringa såtal. Efter dessa begge herrar uppträdde nihilisternas målsman, hr Hedin, med ett mäster; ligt anförande. Utan honom hade deras ställi ning blifvit ytterst svag 1 diskussionen. Han gaf deras sträfvanden en högre riktning, som : de sjelfva icke kunnat åstadkomma. Man i skulle icke hafva trott på deras uppriktighet, : och det gör man väl icke ännu. Hr Hedins : betviflar ingen, äfven om man icke gillar den åsigt han förläktade: inga vidare anslag till statsbanor. Han påyrkade ett sådant beslut, åse ———