Göteborgsposten – 11 mars 1870, sida 1

på hufvudet och gick. Han tillryggalade vägen mellan villan och Ratcliff Highway så fort hans ben kunde bära honom. Han passerade igenom sjömansqvarteret och uppnådde ett trefligt och hyggligt värdshus nära Towern, som var mycket besökt af kofferdister. Han hade lofvat att möta en gammal skeppskamrat i detta bus och var glad att ha en förevänning att tillbringa aftonen borta från hemmet. I ott litet rum fann ban den vin han väntade få träffa. De båda sjömännen togo sina groggar tillsammans i all förtrolighet och skildes derefter. Kaptenens vän gick först derifrån, emedan han hade en lång väg att tillryggalägga för att nå sitt hem. Kapten Duncombe satt vid eldbras.n grubblande och smuttande på sin grogg, då dörren öppnades och någon kom in i rummet. Joseph Duncombe blickade upp på den inträdande och igenkände till sin obeskrifliga förvåning George Jernam. — Jernam! utropade han; ni i London? Detta är den största öfverraskningen af alla. — Verkligen, kapten Duncombe, svarade den andre kallt; Albatross inlöpte i Londons hamn denna afton. Detta är första stället jag kommit till, och bland alla menniskor var ni den siste som jag väntade träffa här. — Och af er ton, pojke, tycks det som om öfverraskningen ingalunda varit angenäm, utbrast Joseph Duncombe. Får jag fråga huru Rosamond Duncombes man kan tilltala hennes far i en sådan ton som den ni nyss använde mot mig.