Göteborgsposten – 11 mars 1870, sida 1

aldrig funnits till. Men ni och jag kunna aldrig mera träffas annat än som fiender. Minnet af min bror Valentine utgör en del af mitt lif och det onda som tillfogats honom är i dubbelt mått ett ondt som tillfogats mig sjelf. Kaptenen på vixen hade rest sig från sin stol. Han stod framför sin måg blodröd af sinnesrörelse. — George Jernam, utbrast han, hvad menar ni med allt detta vansinniga prat? Är ni drucken, galen, eller båda delarna? — Kapten Duncombe, sade George lugnt, önskar ni verkligen att jag skall yttra mig i tydliga ord? — Så mycket värre för er om ni ej det gör, svarade den förbittrade kaptenen. — Låt mig då först säga er att innan jag sistlidne Juli lemnade River View Cottage, öfvertalade er dotter mig att gå i er byrå för att få skrifpapper. — Nåväl? — Mycket mot min ogen böjel e samtyckte jag att öppna byrån med en nyckel som Rosamond hade. Jag försökte ej undersöka dess innehåll; men framför mig i en låda afsedd för pennor såg jug ett föremål som måste ådraga sig min uppmärksamhet — som sastnaglade min blick som om jag fått syn på en orm. — Hvad var det för ett föremål? frågade kaptenen. Jag har ej haft många kuriosa i min skrifbyrå. — Jag skall visa er hvad jag fann den dagen, orarade George. Det fyndet förändrade loppet. af mitt lif och dref mig bort från detta en gång lyckliga hem att resa verlden ikring utan ro, utan lycka, es