istället för den första riksdagen af en legislaturperiod; och för öfrigt, om i en fråga af ekonomisk natur dessa husegare och borgare i hufvudstaden icke 1870 ansågos ega något omdöme, hyste väl hr Hierta samma åsigt om dem i December 1865, då många af dessa opinerade i en stor politisk fråga? Om frih. Bonde derom sport hr Hierta, hvad månne han då skulle avarat? Grefve Sparre skonade honom ändå mindre, men hr Hierta anlitar vid sådana tillfällen, då hans ställning blir litet generad, en utväg som är rätt beqväm — han slumrar och låtar stormen rasa, men vaknar när lugnet åter inträdt. Att grefve Sparre uppbjöd hela sin förmåga, och lite till, för att bevisa Sevallabanana företräden, torde icke behöfva sägas; ej heller att han rasade mot öfverste Ericsson — som i parentes sagdt afhorde hela debatten sittande på åhörareläktaren. Om man vill sätta tro till en nemesis, så skulle man kunna säga att grefve Sparre genom srägans utgång nu drabbats af en sådan. Hvem var det väl som vid en föregående riksdag framkom med detta storartade och förvillande förslag till de många bibanorna? Jo, grefve Sparre; och så är det just denna id, som nihilisterna nu, fastän i en annan form, adopterat, och med hvilken de slagit idns upphofsman. (Forts.) w----u W—