Göteborgsposten – 9 mars 1870, sida 1

2 —g———— minnes, att Svenska Amerikanarens förre redaktör, hr Herman Roos, vid vårt sammanträtffande i Chicago berättade mig hurusom han en tid praktiserat i det ädla hattmakareyrket, hvilket han dock snart måste öfvergifva på grund deraf, att han aldrig kunde lära sig att gifva hattarne annan fagon än den sneda. Kanske hörer äfven han till de af hr Hollertz rekommenderade? ... I besittning af en vid universitetet i Upsala grundlagd och sedan under en ganska skiftesrik lefnad här i Amerika utvecklad bildning, skall hr H., med den kärlek och aktning han redan förvärfvat af sina härvarande landsmän, säkerligen lyckas att verka mycket godt genom den förening, hvars angelägenheter han nu tagit om händer; helst som han, sjelf ung och samlande unga, friska krafter omkring sig, ämnar genom att slå in på en hittills obeträdd väg gifva föreningens verksamhet en sjeltständig och på samma gång i hög grad gagnelig riktning. Meningen är neml. den, att i föreningen Svea intaga äfven fruntimmer under samma förpligtelser och med rättigheter, alldeles lika dem som de manliga medlemmarne äro underkastade och åtnjuta. Den stora nyttan häraf ligger alldeles klar för hvar och en, som besinnar, huru stort antalet af de i Newyork tjenande flickorna är. Utom det att dessa, genom att insläppas i en dylik förening, såge sig botryggade i händelse af sjukdom, skulle deras närvaro vid sammankomsterna utöfva ett lika nöjsamt som förädlande inflytande såväl på dem sjelfva som äfven och isynnerhet på de till öreningen hörande unga — och hvarför icke äfven de gamla — männen. Infördes alltifrån början en god och sedlig anda vid sällskapets sammanträden, hvilka kunde förkortas med lekar, dans, sång o. dyl., och ville föreringsmedlemmarnes fruar ofta och så talrikt som möjligt infinna sig, för att, sysselsatta med sina handarbeten, öfvervaka ordningen och gifva ett vänligt förmanande ord, der ett sådant någon gång kunde anses nödigt, så behöfdes icke mera. Det är sannerligen glädjande att bland dessa mer eller mindre tvetydiga personer, som här ställa sig i spetsen för dylika associationer, påtraffa en, hvars karakter och anecedentia sjeltva afunden ej kan anmärka något emot och hvars sträfvan för allmänt väl framstår i en så verkligt vacker och obeslöjad dager. Och skulle det, som jag gerna vill hoppas, falla någon välgörare bland fäderneslandets bokförläggare in att till en eller lera af härvarande svenska föreningar öfversända några exemplar ur det rika förrådet, ville jag af fullaste bjerta uppmana honom att i första rummet ihågkomma Svea Association, Newyork, Brooklyn, som väl behöfver och väl förtjenar en dylik uppmuntran. I Newyork besökte jag tvenne svenska kyrkor, af hvilka den eva, dels genom friko stiga bidrag af enskilta svenskar här i Ame rika) samt dels genom understöd (kyrkokollekter?) från Sverige, blifvit inköpt för härv. utherska föramling, som nyligen, efter att en längre tid hafva tillhört den i mitt förra bref omtalade Angustanasynoden, förenat sig med ett annat (amerikanskt) kyrkosamfund. Kyrkans nuvarande predikant, pastor Wetter, som för omkring halfannat år sedan hitskickades från Sverige, predikade med tillslutna ögon och i den jemmerligaste ton. Och — jag måste sanningsenligt säga det, äfven med tara att, sedan detta blifvit lagdt till hvad Jag förut yttrat om andra prester, blifva ansedd såsom en afgjord presthatare — en pred.kan mera innehållslös och osammanhängande än hans, kan man sällan få höra. Alldeles ur stånd att extemporera så mycket som fordras ör att vid uttryckandet af den enklaste tanke loljdriktigt binda en eftersats vid sjelfva hufvudsatsen, hade han dock törbisett nödvändigheten af att på en papperslapp nedteckna hvad han skulle säga. Också är hans brist på vutförsgäfvor skulden till att nästan inga andra än de minst bildade af den svenska befolkningen besöka kyrkan; och äfven af dessa lärer man kunna få höra ganska träffande anmärkningar mot pastorns liknöjdhet sör att tala så, att folk må finna någon mening i hvad han säger. Det gör mig ondt att nödgas låta så mycket klander, än emot den ena ån mot den