Göteborgsposten – 8 mars 1870, sida 1

Efter första bestörtningen uppstod en dåädstystnad; ingen röst höjdes för att framsäga de vanliga lyckönskningsfraser som helt naturligt bort följa på ett sådant tillkännagifvande. Om Douglas Dale förkunnat att någon stor olycka drabbat honom, skulle de män som omgåfvo honom ej sett allvarsammare ut. Ingen smålog; ingen lyckönskade honom till hans val. Denna betydelsefulla tystnad tillkännagaf för Douglas Dale huru förfärligt det brännmärke var som verlden satt på den qvinna han så högt älskade. Den ångest han utstod under dessa få ögonblick kan ej uttryckas med ord. Efter denna pinsamma tystnad gick han till ett bord och började läsa tidningarne. Sir Reginald gaf förstulet akt på honom under ett par ögonblick och lemnade derefter rummet. Sedan möttes de båda kusinerna ofta; men de talade aldrig med hvarandra. De gingo förbi hvarandra med den kallaste och mest ceremoniösa artighet. Klubbledamöterna märkte detta och gjorde sina utläggningar öfver förhållandet. — Douglas Dale och hans kusin stå ej på god fot med hvarandra, sade de; de ha kommit i tvist om den vackra österrikiska enkan, i hvars hus det spelades så högt. I Paulines sällskap försökte Douglas glömma den skugga som förmörkade och sannolikt för alltid skulle komma att förmörka hennes namn; han försökto äfven ur hennes hjerta förjaga hvarje bitter tanke på verldens hårda dom. Men då han ej var hos Pauline, plågades han af or