Göteborgsposten – 8 mars 1870, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. XI. D. 6 Mars. Ir Carl Ifvarsons motion rörande domstolarnes organisation och åtskilliga mindre städers förläggande under landsrätt, lagutskottets i anledning deraf meddelade utlåtande, grefve Sparres afgifna reservation och kamrarnes deraf föranledda diskussion och beslut, hade jag redan i medlet af förra veckan bort omnämna, men blef derifrån hindrad. Försummelsen i detta fall vill jag nu, ehuru i största korthet, reparera; men hela frågan är nästan förgäten, emedan hela vår uppmärksamhet nu är koncentrerad på de i dag börjande jernvägsstriderna, hvilka utan tvifvel skola lemna intressanta materialier för dem som vilja skrifva om genitruppers användande på slagfältet. Ofvannämnde motion är märklig egentligen derföre att den utgör hr C. Ifvarsons törsta försök på det högre organisationsområdet. Hittills har han blott producerat motioner af mindre värde. I debatterna har han uppträdt sedan diskussionen närmat sig afslutningen, då han tillgodogjort sig de föregående talarnes på samma sida som han yttranden, och han har egentligen fungerat som vägledare vid voteringarne för de mindre eller alls icke bevandrade, som ej med visshet vetat om de skulle taga en nejeller ja-sedel, förr än Carl Ifvarson på ett lättfattligt sätt derom undervisat dem. Men vid innevarande riksdags början blef han faktiskt den inflytelserikaste i landtmannapartiet, och för att upprätthålla denna ställning hos sina talrika anhängare var det vigtigt för honom att ådagalägga sina högre statsmannavyer. Ideen till förevarande motion är desto mindre hans egen, som domstolsväsendets omorganisation utgör föremål för regeringens pröfning och förslag om småstädernas läggande under landsrätt väcktes vid en föregående riksdag af grefve Posse. Af hr Carl Ifvarsons motion, och vidare af hans första yttrande, visade sig också att han ej satt sig in i frågan. Han hade ingen kunskap derom, att före den itrågasatta förändringens i städernas jurisdiktion genomförande, erfordrades förändringar i grundlagarne, och vidare framhöll han att domrarne kunde tillsättas med skyldighet att kunna förflyttas från det ena stället till det andra — hvilket äfven strider mot grundlagens både anda och tydliga bokstaf. Hvad motionären föreslagit blef också af lagutskottet afstyrkt, och Första kammaren gillade äfven utskottets framställning, efter en kort diskussion.