Göteborgsposten – 2 mars 1870, sida 2

halfpencestycken. Jag skall förödmjuka henno! Jag skall det — jag skall det — så säkert som månan står der på himlen! XI. Sangvinisk som Victor Carrington varit, säkert som han räknat på den tjusningskraft Pauline hade utöfvat på Douglas Dale, var han icke beredd på de nyheter som innehöllos i miss Brewers utlofvade bref, hvilket nådde honom ett par timmar efter det Pauline blifvit Douglas Dales trolofvade. Detta var verkligen en framgång vida öfver hans förhoppningar. Han hade ej väntat ett sådant resultat förrän efter flera dagar, och hans förvåning var derföre lika stor som hans nöje då han erhöll underrättelsen. Carrington trodde ej på det goda; han hyste det djupaste misstroende och förakt för den menskliga naturen och tänkte ej på att några andra bevekelsegrunder kunde finnas för madame Durskis uppförande än koketteri och fåfänga. Victor Carringtons första steg var att följande dag infinna sig hos madame Durski, vid den timma då hon vanligen (tog emot besökande. Han återtog det förtroliga samtal de hade med hvarandra då de sist träffades, liksom intet afbrott egt rum, och ledde talet genast på Douglas Dale. (Forts.)