Göteborgsposten – 2 mars 1870, sida 2

och åsigter, utan mera dess gerningar, som böra dömas. Jag nämner främst förföljelsen mot en af vära ärade kolleger (buller). Jag förebrär framför allt regeringen, att hon gjort bemyndigandet af denna förföljelse till en kabinettsfråga (afbrott). Ilvad skulle man säga om ordf. vid en domstol, som sade till domrarne: Om j icke dömen den anklagade, nedlägger jag mitt embete: (munterhet). Justitieministern har sagt oss, att han ogerna ville, det en droppe blod under hans styrelse skulle utgjutas. Tyvärr har detta blod blifvit utgjutet, och Just i anledning af ett af kammarens beslut. Daru: Det är icke regeringen, som vållat, att andras blod flutit; det är tvärtom de officiela agenternas blod, som har flutit. Presidenten Schneider: Jag ber hr Favre icke använda uttryck, hvilka innebära anklagelser, som vederläggas af fakta. Favre: Ministrarne tro, att de kunna ursäkta sig med den lyckliga utgång, deras sträfvanden erhållit; men denna utgång skulle varit densamma, äfven utan dessa förföljelser. Staden Paris har ånyo försatts i en våldsam oro; vi ha sett folkhopar samlas med en gemensam lösen och framkalla oordningar, med hvilka den allmänna ordningens upprätthållare tycktes se genom fingrarne (lifliga invänningar). 450 personer hafva i följd af dessa händelser blifvit satte mellan lås och bom, för att svara på anklagelsen för att hafva deltagit i en sammansvärjning. Det är förunderligt, att ministrar, hvilka gifva sig ut för att vara frihetens talmän, dikterat så stränga åtgärder mot ett så stort antal personer, af hvilka de fyra femtedelarne äro alldeles oskadliga. Ministeren har vidare invigt sin bana med en mängd pressförföljelser, genom hvilka fängelserna åter öppnats. Hvar är målet för denna polit Huru månsen makt har ej störtats på denna väg? Hvem vet icke, att man, genom att förfölja pressen, endast gör den mera bitter och fientlig? Det är i den allmänna fridens namn, jag besvär kabinettet att uppgifva sina villtarelser. Ty hittills har det bekrigat tanken och visat sig mindre liberal och mindre upplyst, än den personliga regeringen under de sista månaderna af dess tillvaro! (Utrop och buller). De utsväfvande tal, som ingalunda saknats å de allmänna mötena, ha aldrig följts af oroande beslut. Den förbittring, som der visat sig, är blott en följd af den hårdnackenhet, hvarmed man sökt att lägga hinder i vägen för dessa möten. Öfverlemnen dem blott åt sig sjeltva och liten på den stora allmänhetens sunda förstånd. En af det fordna regimentets ministrar har sagt, att ett nytt kabinett af nya män borde bildas. Men om detta gäller ang. kabinettet, hvarför skulle det icke då äfven gälla om kammaren? Vi äro alla män af den gamla skolan, det vill säga: dömda till att försvinna. Kunde den hedervärde hr Forcade icke ännu mycket väl sitta på hr Cherandier de Valdromes plats å ministerbänken? (skratt). Det är säkert, att han skulle för sig ha kammarens majoritet — deraf den närvarande förvirringen. Presidenten: Dessa ord förefalla mig innebära ett tvifvel om kammarens frihet och samvete. Är detta fallet, måste Jag göra en invänning (bra!) Jules Favre: Nåväl! för halftannat år sedan inkommo vi med ett förslag, som återinförde jury i pressangelägenheter; det förkastades med 199 röster mot 35. Nu skullen j antaga det. Och hvad skolen J säga om en majoritet, som vill antaga lagar i strid med sina förut afgifna omröstningar? (Stoj. — Åtskilliga röster: Det är icke samma kammare!) Sedan den fordne inrikesministern Pinard uttalat sig för regeringen, upplöstes sammanträdet och skulle debatten fortsättas dagen derpå. Franska sändebudet i London, marquis Lavalette, har emottagit en deputation at irländare, hvilka uppmanade honom att hos kej-aren utverka, det han förbjöd franska tidniugarne att skrifva mot påfvens ofelbarhet. Lavalette sökte att för irländarne göra begripligt, att upptyllandet af denna begäran ej mera ligger i kejsarens makt. Hos Michel Levy väntas snart utkomma ett mycket intressant verk ur hertigens af Orleans efterlemnade papper, hvilket skildrar de algieriska fälttågen från 1835, då hertigen deltog i dem. Den aflidnes båda söner ha deltagit i ombesörjandet af denna upplaga. Från England meddelas i hänsyn till den Mordauntska skandalprocessen, att prinsen af Wales, som deri inblandats, förklarat sig villig att träda inför rätten, för att afgifva sitt utlåtande. I de bref från honom till lady Mordaunt, som mannen funnit, förekommer intet komprometterande. Man hyser i London fruktan för, att Inman-liniens ångare ÅCity of Boston, hvilken befunnit sig på väg från Newyork till Liverpool med ett stort antal passagerare ombord, törlist. Ångbåtsfarten på Themsen är nu obehindrad. En sällsam händelse har i dessa dagar timat vid Fleetwood. Vid inloppet till dervarande kanal står på pålar ett lykttorn. Ea skonare kom törnande emot pålarne med sådan fart, att de brakade och långsamt böjde sig, hvarpå hela trätornet började luta och till sist föll ned på skonarens akterdäck. Ingen, hvarken af skonarens eller lykttornets folk, blef dock akadad. 5