Göteborgsposten – 25 februari 1870, sida 1

tellektuel förmåga, administrativ talang och en ersarenhet, skulle anse statsrådsembetet utÖrebro. — Handl. A. Thalln, 32 år, 21 Pebr., Norrköping. Gresve Arvid Posses interpellation. Den tid är nyss förbi, under hvilken hög börd och stor förmögenhet, när de voro förenade hos en person, utgjorde befordringsgrunder som tillförsäkrade innehafvaren af dessa företräden statens högsta embeten, ätven om hans inre egenskaper icke stodo i full öfverensstämmelse med de yttre. Det vore derföre mindre underligt, om en at vår tids ädlingar, medveten om att han förutom dessa yttre förmåner äfven är i besittning al insåväl i kommunens som statens värf prötvad göra en belöning för sina förtjenster, hvilken icke borde allt för länge låta vänta på sig. Vi vilja icke påstå att förhållandet är sådant med grefve Arvid Posse, den mångårige ordföranden i riksdagens statsutskott, interpellanten i fråga om sinansministerns beräkningar vid uppgörandet af 1871 års budget. Men om det osta i tal och skrift framställda påståendet att en dylik biafsigt skulle hafva varit medverkande orsak till den interpellation at grefve Posse, som nyligen i Andra kammaren såg dagen, finna vi, med minne af tordna tiders tradition, det, som sagdt, mindre underligt. En honett ambition är för öfrigt icke tadelvärd, synnerligast när den nvilar på så pass underlag som i ifrågava rande tall. Det var ett stort anlopp gretve Posse tog vid detta sitt oppositionella tramträdande, ty anspråket var atv icke mindre än 12, milhon skulle utgå ur budgeten, på det sätt newligen att medel till bestridande af dessa utgifter togos ur tillgångar som redan stodo ull regeringens disposition. Om, för at begagna interpellantens egna ord, snille och svatsmannaegenskaper äro erlorderlige hos den finansminister som uppgör budgeten, så torde åtminstone den sistnämnda fordran ätven böra ställas på den riksdagens ledamot, hvilken företager sig att uppställa en kontrabudget. Men det är, om vi icke bedraga oss, tvenne synpunkter, hvilka vid beräkningen at statsverkets tillstånd och behot göra sig gällande, nemligen behotvet af skattelindring för de skattdragande och å den andra förmägan för staten att kunna uppfylla de växande anspråk, som ställas på dess åtgärder till statsborgarnes andliga och materiella foörkotran. Nar man derföre uteslutande fäster sig vid den ena af dessa synpunkter, när man såsom br Jöns Pehrsson t. ex. anställer en hastig razzia genom riksstatens nio hufvufvudtitlar och derifrån, utan att ens ha anvärdt annat vapen än ett imperatoriskt: jag tycker, såsom lätt fånget byte återför en eller annan million från hvarje af dessa titlar, så må detta visserligen afgifva vittnesbörd om en öppen blick för folkets tarf at lättade skattebördor, men enär den andra synpunkten helt och hållet saknas, torde statsmannaegenskaper endast i ringare mån kunna tillerkännas konom; huru det förhåller sig med snillet vilja vilemna alldeles oafgjordt. Naturligtvis skiljer sig grefve Posses försök att omskapa budgeten i allo från hans nyssnämnde föregångares, och vi ha erinrat om den senare endast derföre, att vi onsett den celebre representanten för Sunnerbo domsagas vestra valkrets genom sitt uppträdande hatva afgitv.t ett vittnesbörd om, att när en i . representant inlåter sig på det populära företaget att yrka besparingar, han icke eo ivso må anses stå på höjden af statsmanuavishot. I Hans plats på skalan torde i någon mån äl ven bestämmas af det sätt, hvarpå besparini ———