Göteborgsposten – 23 februari 1870, sida 2

gar, så är hela det kyrkliga partiet i harnesk. Spamiens befolkning kan antagas utgöra omkring 17 millioner. Landets kyrkliga indelning har 61 stift för dess 49 provinser. Der äro 10,000 kommuner och 20,000 kyrkosocknar. Några af dessa senare ha endast 5 sockenboer, kyrkoherden och hans sacristan inberäknade, under det andra äro i detta afseende mer än nog välsignade. Dylika oegentligheter äro så slående, att de föreslagna reformerna äro mycket populära. Provinsen Ålava t. ex. har 90 kommuner och 433 kyrkliga församlingar, Burgos har 514 kommuner och 1,221 församlingar, och presterskapets lokala inkomster äro så stora, att de sluka provinsernas alla inkomster. Provinsen Lugo har 64 kommuner och 1,224 församlingar. Å andra sidan har man staden Alicante. som med 30 till 25,000 innevånare endast har två församlingar. Den allmännaste planen till en kyrklig reform är grundad på stiftens minskning till 16 och församlingarnes till 8,000, med åliggande för folket att genom sina kommunala myndigheter bestrida omkostnaderna för presterskapets bibehållande, i hvad dessa öfverstiga statens anslag härtill. Att en så radikal reformplan kan förordas i ett land, hvilket under så många århundraden beherrskats af presterskapet, visar bäst hvilken underbar förändring som Septemberrevolutionen har verkat i det allmänna föreställningssättet. Man må blott erinra sig, hurv ofantliga presterskapets inkomster voro i början af detta århundrade, då de uppgingo till den nätta summan af — 157,416,000 000 rdr svenskt rmt årligen. (Det är häpnadsväckande! Hvad som häraf ej användes till munkars och nunnors gödning, strömmade till den katolska skökan Rom, som sålde sin aflatsgunst till det bedragna folket för dettas med nöd förvärfvade penningar). Men så fanns det i Spanien år 1797 också nära 60,000 munkar och nunnor samt 134,000 prester, under det att denna svärm af Herrens och ljusets tjenare likväl icke höll mer än 1 skola för hvar 912:te person. År 1868, vid revolutionens utbrott, fanns det blott 1 skola på 613, hvilket antal sedan ansenligt tillökats. Lyckligtvis för Spanien minskas dess presters makt hastigt mer och mer. Före revolutionen var deras inflytande nästan lika stort som någonsin förut. Presten kunde inblanda sig i alla lifvets förhållanden. Hans inblandning började tillochmed före ett barns födelse, emedan messor voro nödiga för att skaffa en väntande moder jungfruns skydd. När barnet var nog gammalt att kunna lära, var ett intyg från presten oundgängligt om barnet skulle kunna inträda i en skola; om det uppfostrades hemma, så stod det under samma myndighets öfvervakande blick. Ynglingen kunde ej inträda i ett yrke eller välja sig en bana utan ett annat intyg, och han följdes på samma sätt nela sitt lif igenom af detta efterhängsna spöke. Det stod vid hans dödsbädd, följde honom till grafven, men öfvergaf honom icke ens då, ty hans själ måste genom prestens böner föras ur skärselden och in i paradiset. För hvarje sådan inblandning tog presten sitt dyra arvode. Nu är förhållandet helt annorlunda. Senor Ruiz Zorillas skollag af 1869 utestänger presten från skolan, och den bestämmelse i författningen, som påbjuder religionsfrihet, är en hämsko för en ytterligare utveckling af den grofva vidskepelse, som föder ofördragsamhet, under det att de båda återigen förorsaka den råhet och okunnighet, som tynga på det spanska samhället. inom hvilket af 17 mill. endast 2 mill. kunna läsa och skrifva. Hvad man nu än må säga i andra afseenden, är det dock visst, att en revolution, som frigjort religionsutöfningen och undervisningsväsendet, har varit en välsignelse för det spanska folket. Må Rom blott darra på sina grundvalar och påfvens verldsliga makt falla sönder, och älven den italienska nationen skall kunna draga verklig fördel af sin revolution. Bredvid den emot presternas makt riktade rörelse, som sålunda framträder i de katolska länderna, visar sig äfven i de protestantiska en rörelse af andlig natur, hvilken synes komma att bli af större betydelse äf ven i kyrkligt hänseende. Denna rörelse torde neml. bli af inflytande på hela den dogmatiska systembyggnaden och sålunda komma att rena kyrkans lärosatser. Rörelsen, som yppar sig i alla de protestantiska länderna, atser helt enkelt en i öfverensstämmelse med textkritikens resultater verkställd ny öfversättning af bibeln. I dagarne ha de engelska biskoparne haft ett sammanträde, hvarå de enats om nödvändigheten af bibelrevisionen. De engelska tidningarne äro enstämmiga i sin belåtenhet häröfver. Daily News säger: Man måste taga itu med detta verk. De enskilda bibelupplagor, som utgifvits af perso ner, hvilka studerat denna sak, hafva banat väg för en revision och skola börja att göra ondt, om den stora revisionen för länge uppskjutes, ty de skola undergräfva folkbibelns anseende. — Times menar, att det ej kan vara annat än skadligt, om ställen i bibeln, hvilka kritici veta vara förfalskade, och ötversättningar, som äro notoriskt oriktiga, skulle fortfarande framläggas för folket med hela kyrkans sanktion. — ÅPall Mall Gazette yttrar, att hvilka åsigter man än må hysa an gående den hel. skrift, så kan det likväl endast råda en mening bland liberalt bildade män ang. vigten af en nuggrann öfversättning. Våra örversättare gjorde det bästa de kunde vid en tid, då många af de hjelpkällor, vi ega, till en sorgfällig uttolkning af texten