Göteborgsposten – 23 februari 1870, sida 2

Från Utlandet. Telegrafen bragte oss för några dagar sedan underrättelse om, att Times innehöll ett meddelande, enligt hvilket en märkligare notvexling skulle ha egt rum mellan Frankrike och Rom. Underrättelsen gjorde ganska stort uppseende, emedan ÅTimes alltid är väl underrättad och antagligen ätven i detta fall stödde sin uppgift på goda grunder. Nu ligger det stora verldsbladet framför oss, och vi måste erkänna, att den ifrågavarande artikeln är ur flera synpunkter märklig och angitver, hvad man för ötrigt länge väntat, att kejsar Napoleon nu brinner at önskan att bli qvitt hela detta romerska imbroglio. Enl. Times har den påfliga regeringen blitvit i tydliga ordalag underrättad om, att huru stor vördnad Frankrike än hyser för den heliga stolens andliga myndighet, så kan det likväl icke såsom ett konstitutionelt land känna någon sympati för det inskränkta absolutistiska system, efter hvilket den verldsliga makten i Rom handhafves. Påfven uppmanas ifrigt att återvända till de planer, han sjelf uppgjorde år 1847 och hvilka bebådade administrationens sekularisering, kommunala representationer, folkets representation i en consulta, ett råd eller kammare, en fri press och upprättandet af ett borgargarde. Det har vidare antydts för hans helighet, att den kejserliga regeringen icke vill, då hon nu gitver dessa råd, på något sätt göra de franska truppernas bibehållande i Kyrkostaten beroende af påfvens hog att följa dess vänliga råd, alldenstund dess truppers återkallande är ett bestämdt beslut hos den kejserliga regeringen. Föga tvifvel tyckes råda om kejsar Napoleons länge hysta önskan att kunna bli alldeles qvitt hela det olycksaliga romerska bråket. Hans ställning i Rom har ock blifvit ohållbar. Frankrike har för sin egen frihet föga att frukta af Rom eller det ekumeniska motet; men det måste bevara sin egen heder och ära från beskyllningen, ja, äfven från misstanken af att vilja uppoffra andra nationers frioch rättigheter. Afven den personliga regeringens oinskränktaste dagar var besättandet af Rom ett samvetsstyng, som kejsaren hade det svårt att mildra; det var en fläck i hans politik, för hvilken hvarken händelsernas logik eller hans pligt som samhällets räddare kunde tillräckligt ursäkta. En fullständig regeringsförändring har nu verkställts i Frankrike. I sina nuvarande ministrar har kejsar Napoleon funnit statsmän, hvilka berömma sig af att vara hederliga män, hvilka måste inse, att om Roms besättande någonsin varit, så har det åtminstone nu upphört att vara förenligt med Frankrikes ära, alldenstund det, som förut endast var en skiljaktighet i påtvens och kejsarens meningar, nu deremot blifvit en diametral motsats. Så långt Times, hvilket blad dock ej skulle nu uppträdt så, som det gjort, om det icke hade sig bekant, att sannolikt inom få veckor de franska besättningstrupperna i Kyrkostaten skola utrymma denna. Till hvilken grad prestregeringen ock kan trycka ned ett folk, huru den kan utsuga dess must och degradera det, visar bäst tillståndet i Spanien, derifrån en korrespondent i ett bref lemnar följande afskräckande, men särdeles vältaliga uppgifter. Han skrifver: 3 Madrid d. 9 Febr. Cortes ha egnat en stor del af de sista sjorton dagarne åt diskussionen om den del af Senor Figuerolas budget, som afser bibehållandet af den katolska statskyrkan i Spanien. Debatterna äro ännu icke afslutade och äro högligen intressanta, derför att de blotta hvad som skulle kunna kallas den kyrkliga inrättningens inre historia. Sistlidet år försökte republikanerne att genomdrifva den lagbestämmelses utstrykande ur författningen, som Torklarade att en statskyrka skall finnas i Spanien och att denna kyrka skall vara romersk-katolsk. De blefvo visserligen slagna, men lyckades likväl visa ministeren nödvändigheten af att minska presterskapets inkomster, så att dessa nedsattes från 200 ö mill. realer till 170 mill.; hvilket senare belopp antagligen kommer att voteras. Men förhallandet är dock, att Figuerola tillämnar en stor nedsättning i I ö g presternas inkomster, och för att sa saken förhandlad samt derigenom kunna stärka sin egen ställning, har han understödt det republikanska partiets opposition. Det finnes sannolikt icke heller något land, der presterskapets inkomster äro så oproportionerliga gentemot betolkningens storlek som just ) Spanien i och der missbruken varit så mång faldiga. Figuerola tror att, med vissa reformers genomforande, statskyrkan Skall kunna vara belåten med en årlig sumI ma, som icke öfverstiger 11 mill. svenskt i stället I för de hittills anslagna 36 mill; men eftersom denna reduktion skulle innebära de radikalaste förändrin3.... A NAN RAR AN AR