Göteborgsposten – 23 februari 1870, sida 2

han tvekar och förspiller sin tid med besök hos madame Durski, hvilka endast äro till bådas skada. De göra henne skada, emeden de bedraga henne och hålla en illusion vid makt; de göra honom skada emedan de taga hans tid i anspråk och utsätta honom för risken att få dåligt rykte om sig hos jernhandlaren. Sädant slags folk, ser ni, min bästa miss Brewer, gifva stygga namu och fästa en otillbörlig vigt vid inklinationer af detta slag, och — och — i korthet det är fara värdt att madame Durski förderfvar sir Reginalds spel. Nåväl, alldenstund detta spel äfven är mitt, bör ni ej ha svårt förstå, att jag alldeles icke vill att madame Durski skall förderfva det. — Jag förstår det, sade miss Brewer, men jag förstår ej huru Pauline skall kunna tjenas i denna sak, och jag törstär ej hvilken andel jag skall ha deri. — Jag kommer just till det, sade han. Ni kan ej ha varit blind för det intryck madame Durski gjort på sir Reginalds kusin, Douglas Dale. — Jag vet att han beundrat henne, sade miss Brewer, men han har ej varit här efter sin brors död. Han är en rik man nu. — Ja, han är rik — men det skall i vissa afseenden ej åstadkomma någon förändring hos honom. Douglas Dale är en dåre och skall alltid förbli det. Madame Durski har fullkomligt fängslat honom, och jag är alldeles öfvertygad om att han skulle gifta sig med henne i morgon dag, om hon kunde förmås att samtycka. — Ett slående bevis på att Douglas Dale förtjenar