Göteborgsposten – 22 februari 1870, sida 1

lionel Dales död, men omständigheterna hade så gynnat den brottslige att det skulle vara omöjligt att bevisa hans brott. — Om jag sade er allt hvad jag visste om hästen och om denne man, sade mr Larkspur, hvad skulle väl det tjena till? Mannen köpte en häst, mycket lik mr Dales, och red härifrån på denna häst samma dag mr Dale drunknade. Jag tror att han förbyt!e hästarne i mr Dales stall; men man har ej en skymt af bevisning, och huru han bar sig åt kan jag ej säga, ty ingen menniska har sett honom vid prestgarden eller a jogten, och histen, i som hvarochen skulle kunna svära på var samma hilst mr Dale red, har oskadad kommit tillbaka till prestgården efter det han tydligen varit i floden. Eftersom vi derföre ej kunna bevisa något, är det min åsigt att vi ej blanda oss i denna sak, särdeles som ingenting af hvad vi skulle kunna bevisa skall göra sir Reginald Eversleigh någon skada, och om någon af detta värda par skurkar skall undslippa, vill ni väl ej att det skall bli han. — Nej, nej! sade lady Eversleigh, han är så mycket sämre än den andre som han är fegare. — Alldeles. Nåväl då, om ni vill straffa honom och hans agent, så lemnar denna sak helt visst ej tillfälle dertill. Att vi förlorat detta parti är utom all fråga. Låtom oss nu se till att vi kunna vinna det nästa. Om jag förstår saken rätt, så är mr Douglas Dale sin brors arfvinge? — Ja, svarade lady Eversleigh; nu är det endast hans lif som står emellan sir Reginald och rikedomen. — Då skall han genom Carringtons medverkan taga