Göteborgsposten – 22 februari 1870, sida 1

———— — — —— hem, då talmannen föredrog lagutskottets utlåtande i anledning af den verkställda granskningen af justitieombudsmannens emdetsförvaltning. Det är icke troligt att så många ledamöter, omkring 50, skulle hafva aflägsnat sig, om de hade anat att diskussion skulle uppstått och votering begäris. Jag har talat med riksdagsmän, hvilka afligsnat sig sedan de erhållit den bestämda försäkran, att utlåtandet sans phrase, det är på svenska uttydt rutan allt gurgel, skulle, såsom hittills, blifva lagdt till handlingarne. Men ödet hade annorlunda beslutat. Grefve Erik Sparre, hvilken ovanligt länge iakttagit tystnad, bröt den nu och ogillade lagutskottet (märk väl, hvars ordförande han sjelf varit minst under åtta riksdagar), som icke yttrat sig öfver de af justitieombudsmannen framställda förslag till lagförändringar. Man väntade, förmodar jag, att hr grefven efter att hafva uttalat detta klander, skulle tillagt:men nu ha vi inom utskottet kommit till bättre besinning och vi skola — c. Men så skedde ej. Han ordade blott om nyttan af att utskottets initiativ i ofvanberörda fall skulle tjena vill att väcka lif i en afsomnande institution och uppmuntra en embetsman, som ser att hans digra utlåtanden år efter år blott knapphändigt behandlas. Hr grefven upplyste icke om oller när han i sitt utskott påyrkat att justitieombudsmannens lagförändringsförslag skulle underkastas en granskning. Var den ädle grefvens mening nu att på ett eklatant sätt låta förstå, det han ingalunda var så mäktig i lagutskottet som man velat påstå? Hr Gumeelius anlitade en annan och mera praktisk metod för att pigga upp justitieombudsmannen, och påyrkade derföre att uttrycket Ånit skulle uteslutas ur lagutskottets omdöme rörande justitieombudsmannens embetsutöfning; oväld och skicklighet tycktes hr Gumeelius ej vilja frånkänna hr Fröman, men fordrade dock af honom mera positiva förtjenster. Flera åtal hade bort anställas, tyckte talaren, maktmissbruk hade ej saknats, försäkrade han, och slutligen upplyste talaren att justitieombudsmannen i sina förslag till lagförindringar ansett oss böra gå tillbaka istället för framät — hvarpå tal. dock ej anförde några positiva bevis, hvilket han förmodligen ansåg öfverflödigt, då han lagt sitt ord i vågskålen. Detta anförande var nu hr Gumeeli maiden speech ; det var visserligen i tankarnes ädelhet, i form och kraft underlägset både orr Hedins och Rydbergs, som i kammaren åstadkommo så angenäma intryck, men hr Gumeelius tillhör också en annan skola och är alltför blygsam att vilja täfla med de begge sistnämnda. Iulan assisterades af hr Sven Nilsson i Osterslöf, sjelf en durkdrifven sakförare och derföre en bevandrad lagtolkare, men hvilken ull lycka för justitieombudsmannen hade förlorat sitt exemplar af utlåtandet just då han bäst behöfde det; och vidare af hr Ola Jönsson — hvaraf jag drager den slutsatsen att justitieombudsmannen Fröman blifvit uppförd på det nyliberala sällskapets i Skåne proskriptionslista, utan förskoning. Prof. Ribbing, assessor Bergström, kapt. Mannerskantz, frih. af Schmidt och hr Per Nilsson i Espö togo visserligen justitieombudsmannen i försvar, visade att hr Gumeelii yrkande ej var grundlagsenligt, och erinrade att kamrarne kunde visa sitt ogillande genom att icke återvälja hr Fröman. Då hr Gumtelius blef upplyst om att nit-ordets borttagande ej gick för sig, så yrkade han att utlåtandet skulle med ogillande läggas till handlingarne?; men förbisåg att i så fall riktades klandret mot lagutskottet. Nå ja, det AA— —— eterna hade ss ovnnaf detta lif Jliksam jag tr