Göteborgsposten – 19 februari 1870, sida 2

blef inburen till detektiva kontoret. Denna, hos hvil ken historien om Fribergs piga spökade i hufvudet beslöt genast att göra försök med att höra efter on den upphittade nyckela icke kunde tillhöra Friberg Så liten utsigt detta försök också hade till framgång så lyckades det likväl märkvärdigt nog. Nyckelr var Fribergs och nu visste man således hvart tjufver tagit vägen — en visshet som man måhända eljes icke skulle fått förrän det varit försent. Tvenne detektiva konstaplar, Bergström och Engqvist, beordrades ut att höra sig i Redbergslid. De lyckades att der få reda på att en qvinna af samma utseende som den efterspanade åkande begifvit sig åt Partilled till. Det dröjde ej länge förrän konstaplarne äfven fått sig häst och åkdon samt voro på färd till samma jernvägsstatiou. Ankomna dit (det var på Tisdags morgon) funno de att det första bantåget redan afgätt norrut, men af stationspersonalen fingo de veta att en qvinna. sådan som den de beskrefvo, köpt biljett till Jönköping; de fingo tillochmed veta i hvilken kupåt hon åkt. Omedelbarligen telegraterade de till Falköpings polis att taga qvinnan till vara. Denna polis synes vara vaken — då tåget stannade vid Ranten stod en konstapel mycket prydlig vid vagnsdörren, kastade en hastig blick in i kupten och bad fruntimret vara god och följa honom, precist som om han varit en Bov Street-officer. Den fångade tjutven hade naturligtvis intet annat val, och följande dag satt hon under uppsigt af samme konstapel på färd tillbaka till Göteborg. Under denna färd synes hkväl konstapelns uppmärksamhet ha något slappats till följe af den långa öfveransträngningen — såsom man straxt skall finna. Tagen i förhör i detektiva polisen uppgaf hon sig heta Petronella Jonsdotter och vara från Bredareds församling, Hallands län. Hon medgaf, att hon stulit alla de ofvan uppräknade persedlarne, utom moireduken. Dessa persedlar hade hon lagt i en korg, hvarefter hon begifvit sig till Redbergslid, der klon gått in i en förstuga och iklädt sig den stulna kjolen äfvensom några andra persedlar. Hon tog derefter vägen till Partilled, dit hon tidigt på morsonen anlände, efter att ha hvilat öfver natten hos cit bondfolk. At den 5-rdr, hon af sitt husbondefolk emottagit för att utbetala, hade hon användt största delen till inköp af jernvägsbiljett till Jönköping. Tillfrågad om hon ej förut varit för stöld straffad, medgaf hon, att hon varit tilltalad och dömd för andra resan. IIvart den omtalade moir6duken tagit vägen, kunde man icke få klart för sig förrän ett par qvinnor dagen efter Petronella Jonsdotters ankomst hit infunno sig i poliskammaren och anmälde, att de föregående dag kommit till staden på bantåg; i kupåen befann sig en annan qvinna — att hon varit under bevakning af ett rättvisans redskap från Falköping hade de icke observerat — hvilken lutat sig ned och från golfvet upptagit en hufvudduk af moirå. Qvinnan frågade dem om de tappat densamma och uå de härtill svarade nekande, yttrade hon: Så är det väl någon annan som förlorat den. Behåll den tills egaren kommer, men tala ej om det för nägon. Då de båda hustrurna fingo se Petronella Jonsdotter, som var till påseende tillgänglig i polisvakten, befanns det vara samma person som de talat med i jernvägskup6en. Målet remitterades till rådhusrätten och Petronella Jonsdotter införpassades till cellfängelset. stt par arbetskarlar vid namn J. Andersson och Joh:s Svensson, hvilka ha tillsyn öfver några på revieret liggande fartyg, hade d. 16 d:s begifvit sig ut till ett af dessa, briggen Hilda från Mollösund. De gingo ned i kajutan på densamma, och blefvo höeligen öfverraskade då de derstädes anträflade en mansperson, hvilken syntes ha anställt inventarium i ett skåp, i hvilket han dock ej funnit mera än en ktvål och en rakborste. IIuruledes han kommit n i kajutan blef klart derigenom att ena fönstret, vestående af fyra rutor i blyinfattning, blifvit uttazet eller rättare utskuret med en knif, som låg på sen utanför. Vid med honom anstäldt förhör förnekade han tt ha uttagit fönstret äfvensom att vara egare till nifven. Han hade gått förbi briggen, märkt att önstret var öppet och då krupit in genom detsamma. skåpet hade han deremot brutit upp och tagit de måsaker som lågo derstädes, men deri bestod hela dns fel. Målet remitterades till rådhusrätten.