Göteborgsposten – 19 februari 1870, sida 2

Rädhusrätten. En rättegång som f. n. är under behandling vid rådhusrätten, men som tyckes aldrig vilja få något slut, är den mellan bröderna Justus och J. P. Pettersson, båda från Hultafors i Elfsborgs län, mot grosshandl. A. W. v. Holten härstädes. Som bekant, rörde sig tvisten till en början om ett skadestånd för leverans af pitprops, och då saken icke kunde på annat sätt lösas, tick hr v. Holten aflägga värjemalsed. Härmed nöjde sig dock icke Petterssönerna, utan uttogo ny stämning å hr v. H. med yrkande om ansvar å honom för falsk edgång. Tvenne vittnen, nemligen en f. d. bokhållare hos handelsfirman Levin von Ilolten, J. A. Kylander, och torparen Johannes Andersson Bo från Bollebygden, blefvo på föranstaltande af Petterssönerna hörda dels vid Borås och Alingsås och dels vid härv. rådhusrätt, och hade de sådana upplysningar att lemna, att det såg ut som om Petterssönerna skulle ha rätten på sin sida. Imellertid återtog torparen Andersson Bo någon tid derefter sitt vittnesmål, under förklaring att det vore falskt samt att han genom hotelser och löften om belöningar af Petterssönerna blifvit förledd att afgifva detsamma. Ilärpå invände Petterssönerna, att om någon hade mutat Bo, så hade det varit hr v. Holten, och åtogo de sig att berisa. att detta skett genom hemmansegaren Hans Olsson i ljella. Då det invecklade malet i denna vecka änyo företogs till behandling, hade Petterssönerna och torparen Johannes Andersson Bo infunnit sig personligen, hvaremot hr von Holten, som var frånvarande på en utrikes resa, inställde sig genom ombud. Å hemmansegaren Hans Olsson hade Petterssönerna åtven uttagit stämning, men på hvad grund var svårt att inhemta af stämningens indomliga ordalydelse; den innehöll hufvudsakligen insinuationer att Olsson vore en mindre tillförlitlig person m. m. dyl. Äfven Olsson hade blifvit hindrad att personligen inställa sig. Vid detta, likasom vid de öfriga rättegångstillfallena. var det J. P. Pettersson som förde ordet, å deremot brodren Justus — den egentlige käranden i målet — utförde den stummes roll. På framställd fråga till Petterssönerna hvad de egentligen hade för påstående att göra mot Hans Olsson, tick man länge vänta på något ordentligt svar, tills slutligen J. P. Pettersson förklarade, att de yrkade ansvar på honom för det han utspridt att de köpt falska vittnen och skrifvit falska bevis. Härefter hördes en mängd af Petterssönerna inkallade vittnen, hvilka dock icke hade något at vigt att i saken upplysa. Ett af vittnena hade en gång vid samtal med hr v. H. rådt honom att lägga ner den ruskiga saken, hvarpå hr v. H. svarat att han icke skulle haft något deremot, men att detnu vore för sent, sedan allmänna åklagaren yrkat ansvar å Petterssönerna. J. P. Pettersson började derefter att ställa en hel mängd frågor till vittnena och fordrade i pockande ton att svaren måtte blifva intagna i protokollet. Då likväl dessa svar vore af den beskaffenhet, att de icke det ringaste hörde till saken, upplystes han om att så icke kunde ske samt erhöll en sträng tillrättavisning för sitt ogrannlaga uppförande och sin missaktning för domstolen. Hans Olssons ombud framlemnade ett intyg underskrifvet af Bollebygds sockens kyrkoherde m. fl. af socknens mest framstående personer, hvilket innehöll att Olsson åtnjöt allmän aktning och hade på de sista 20 åren uppfört sig mycket hedrande och ordentligt, hvilket goda vitsord de deremot icke kunde lemna om hans motparter. Målet uppsköts till d. 8 nästk. Mars, då Petterssönerna vid laga påföljd åter skola vara närvarande, försedda med all den bevisning de kunna förebringa, vid äfventyr att något vidare uppskof icke beviljas. —I värt polisreferat för sistl. Lördag omtalades några stölder begångna af en skrädderiarbetare vid namn Anton Fredriksson. Han hade neml. stu