Göteborgsposten – 14 februari 1870, sida 2

— 2 ———— —— galopp som lugnat mr Dale förde honom snart ur synhåll för mannen med kikaren, och då, när de öfriga delta: garne i jagten äfven varo utom synhåll, red han från den undangömda plats han så omsorgsfullt valt och rakt öfver fältet i motsatt riktning. Föga mer än en halftimma efter det den ryttaro som gifvit akt på Lionel Dalo lemnat sin observationspost, kom en kortväxt man, ridande på en brun pony, som tydligen blifvit eggad till en ovanlig skyndsamhet, längs den väg hvilken gick omkring den redan omnämnda kullen. Denne individ bar en lång vid rock och hade en näsduk bunden omkring hufvudet. Donna var fläckad med blod på den sidan som betäckte högra tinningen och ryttaren var för öfrigt från hufvud till fötter betäckt af smuts, hvilket äfvenledes var förhållandet med hans häst. Under det han dref på sin pony, sväfvade hans forskande ögon oupphörligt omkring. Men ingenting belönade den till oro gränsande nyfikenhet hvarmed mannen betraktade det kringliggande landskapet. Allt var tyst och lugnt. Om ryttaren haft till ändamål att träffa och samtala med någon af jagtsällskapet, hade han kommit för sent, Han insåg snart och med harm detta faktum. Utan att vara det stora geni han föreställde sig vara, var mr Andrew Larkspur dock verkligen en mycket skicklig och mycket framgångsrik spanare, och han hade sällan misslyckats i en bättre anlagd plan än den som föranledt honom följa Lionel Dale vid detta tillfälle. Men han hade ej tagit i beräkning den olycka som drabbade honom, och då han fann sig våldsamt kastad ur sadeln midt på en hård och med skarpa