Göteborgsposten – 9 februari 1870, sida 2

nyl. förolyckats och 7 d:o om 439 nyl. blifvit försälda. Tillökningen vid årets slut utgjorde sålunda 2:ne fartyg och 906 nylästers drägtighet. Ångfartygs-aktiebolaget Svithiod. Vid sammanträde igår beslöto delegarne ait ytterligare en ny ångbåt, af samma storlek och konstruktion som den förut beställda, ofördröjligen skall för bolagets räkning beställas vid Motala mek. verkstad. Från Riksdagen. Lagutskottet har tillstyrkt bifall till K. M:ts proposition om antagande af en författning avgående ändring i konkurslagens stadganden om borgenärsed och ackord; och hvilka ändringar hufvudsakligen gå ut på, dels att borgenär i konkurs eger rättighet att, derest han uppgifvit hvarest han eller hans ombud kan träffas för att delgifvas framstäldt yrkande om edgång å hans bevakning, få sig delgifvet sådant yrkande, på sätt om stämning föreskrifvet är, samt att, om borgenär ej lemnat nämnda uppgift eller å uppgifna stället ej kan träffas, edgångsyrkandet skall införas i allmänna tidningarna, dels att, för att ackord må af rätten fastställas, det skall gifva minst 25.4, af sordringsbeloppet åt alla de borgenärer, hvilka det angår och som ej uttryckligen förklarat sig thy törutan med ackordet nöjda. Lagutskottet bar jemväl tillstyrkt bifall till K. M:ts proposition med förslag till författning angående upphäfvande af frälsemäns och deras vederlikars rätt till särskildt forum i brottmål. Deremot har lagutskottet hemstält, att hrr 0. B. Olssons och Gustaf Jonssons motioner om inrättande af förlikningskommitåer måtte af Riksdagen lemnas utan vidare afseende. Från Kristiania skrifves i Morgenbladet följande närmare detaljer om prof. Schweigaards och hans hustrus högtidliga begrafning sistl. Lördag, hvarom vår telegramasdelning sistl. Måndag innchöll en kortfattad notis. Det var från första början bestämdt, att de båda i makarnes jordiska qvarlefvor skulle bisättas i Trefaldighetskyrkan, inom hvars församling de varit bosatta för att derifrån afföras till deras sista hvilorum i Vor Frelsers Gravlund. Då man kunde förutse att kyrkan icke skulle kunna rymma de tusentals åskådare, som skulle vilja öfvervara akten såg man sig nödsakad att till förekommande af en möjligen olycksbringande trängsel utdela ett visst antal biljetter till kyrkan. Till denna biljettutdelning hade bildat sig en så ofantlig queue att alla biljetter voro utlemnade Jångt innan de sista lederna af densamma hunnit fram. Trefaldighetskyrkan hade emellertid blifvit iklädd en sorgeskrud, som på ett enkelt och värdigt sätt slöt sig till dess arkitektoniska former. Korets v gar voro draperade med svart kläde och silfversnö ren; under sjelfva hvalfvet var utspändt ett svart draperi från väggarne till hvalfvets spets sålunda, att hela dekorationen bildade en storartad baldakin rikt besatt med silfversnören. Äfven det öfriga af kyrkans inre var beklädt med svart kläde eller sorgflor. I koret under baldakinen stodo de båda makarnes af blommor och kransar alldeles öfvertäckta kistor, omkring hvilka från kl. 8 på morgonen ett kompani norska jägare hållit vakt. Bland alla kransarne på prof. Schweigaards likkista nämnes särskilt en, den som sändts af katolska församlingen i Kristiania som ett tecken på dess tacksamhet mot den bortgångne väldige och ädle kämpen för religionsfriheten i Norge. Kl. 42 e. m. var kyrkan uppfylld af den talrikaste församling, den någonsin inrymt. En manskör af 100 personer inledde högtidligheten med en för tillfället författad sång af A. Munch under ant. af dir. J. D. Behrens. Sogneprest S. Brun höll derefter en vacker likpredikan, hvarefter sångarne uppstämde en gripande sång af Björnstjerne Björnson skrifven till Nicolais majestätiska psalmmelodi: Vakner upp, en stämma bjuder! Kistorna buros derefter af medlemmar af Kristiania stadsfullmäktige ut ur kyrkan och sattes på en gemensam likvagn dragen af 6 hästar. I processionen deltogo allraminst 10,000 personer, deribland medlemmar af föregående Storthing, representanter från städerna Drammen, Fredrikshald, Kongsvinger m. fl. samt en mängd allmoge. Räknar man vidare alla dem som å de gator, hvarigenom tåget passerade, tagit plats i fönster, på tak, ställningar o. s. v. torde man utan öfverdrift kunna påstå att minst 30,000 personer vid detta tillfälle lade sin sorg, sitt deltagande i dagen. Allt arbete hvilade också i hela staden, under den tid begrafningen försiggick, bodarne voro stängda o. 8. v. Endast en högst ringa del af processionen kunde få plats omkring grafven. Sogneprest S. Brun förrättade jordfästningen, hvarefter först höiesteretsassessoren Lovenskiold uttalade kommunens afsked, derpå prof. Monrad universitetets och slutligen höiesteretsadvokaten Kildal Storthingets farväl till den aflidne, utmärkte mannen, den sistnämnde talaren slutande med följande ord: I dit Narn du dyrebare Fedreland! Velsignet vere Anton Martin Schweigaards Mindel, Liktaget upplöstes derefter sedan pastor Stub talat någzra ord ä dissenternas vägnar. Öfverallt der det ofantliga tåget, det största som Kristiania någousin skådat, skred fram voro gatorna beströdda med granris och Storthingshuset jemte andra offentliga byggnader flaggade på half stång. Till kyrkoherde i Wreta klosters och Stjernarps församlingars pastorat af Linköpings stiit har K. M:t utnämnt kontraktsprosten, kyrkoherden i Nordingrå pastorat fil. d:r E. P. Lodell. Kammarkollegium. K. M:t har bevili jat notarien i kammarkollegium J. P. N.