Göteborgsposten – 9 februari 1870, sida 1

känner t. ex, att af 1867 års temporära lån på 6 mill. mer än två tredjedelar gått till brödraländerna, företrädesvis till Danmark, och det svenska bankirbus som öfvertagit stora andelar af de utfärdade obligationerna för att sedan genom smärre försäljningar sprida dem till allmänheten, anses hafva tyska förläggare, hvarsore det kapital hvilket representeras at de af nämnda hus innehalda osälda obligationerna naturligtvis måste betraktas såsom u-ländskt. Särskilda förhållanden föranleda till att man icke kan hoppas att det föreslagna lånet skall i samma grad finna afnämare i Danmark, som förut skett. Räntesatsen å danska statens inhemska sondpapper är 4 9, och det var dersör naturligt att spekulationen med begärlighet skulle kasta sig på en grannstats statsobligationer hvilka äro utgilna till högre räntesot, isynnerhet när, såsom här var fallet, lånet var temporärt. Danska sinancierer äro emellertid al den mening att vid kommande upplåning för danska statens räkning — och det är allt skäl att antaga att sådan snart kommer att behofvas, synnerligast om de Vestindiska millionerna icke inflyta -— räntan bör höjas, emedan det visat sig att allmänheten föredragit obligationer med högre ranta och lägre kapitalrabatt tramför sådana med hvilka törbällandet är omvändt. I sådan händelse skulle den svenska obligationsförsäljningen i Danmark lida myckoet afbräck, rå mycket mera kännbart som numera spekulationen derstädes kastat sig på storartade kabelföretag i en omfattning, hvilken kanske icke är fullt proportionerad till landets ekonomiska tillgångar, något som tydligtvis förminskar det för placering i statspapper lediga kapitalet.