Göteborgsposten – 9 februari 1870, sida 1

häraf? Den ahmänna hypoteksbankens lånehärstädes herrskat, då bör det gamla talet om Sverige som ett fattigt land upphöra och vi anse oss tillhöra en bland verldens i ekonomiskt hänseende jemförelsevis mest gynnade nationer. Men det gifves andra sätt att förklara detta förhållande och vi frukta att dessa olyckligtvis innebära mera antaglighet. Det låter t. ex. tänka sig, att i följd af affärernas stockning de kapitaler, hvilka förut plägat nedläggas i företag, som gifva större, men senare utfallande vinst, blitvit i afvaktan på bättre tider placerade i statens temporära lån, och att den svårighet, med hvilken såväl kapitalet som räntan al de mot sastighetsinteckningar utlånade summorna på sistone brukat ingå, toranledt både enskilda långifvare och de allmänna inrättningarne (pensionsoch krigsmaashuskassorna m. fl.) att till en del nedlägga sina fonder i hypoteksbankens och de stora korporationernas obligationer. Dertil. kommer vidare att ett allt större antal inhemska obligationer söker sig väg till bankernas grundfonder och portföljer; så att t. ex. i Sept. sistlidet år dessa, riksbanken inberaknad, innehade räntebärande obligationer till ett belopp at ungetär 19 mill., forutom dem, hvilka såsom grundfondshypotek funnos i de enskilda bankernas ego. Äkven här torde obligationerna intaga ett rum, som förut inne hafts at inteckningarne. Om den framgång, försäljningen af vära i inhemskt mynt utgifna obligationer under några är haft, således mera beror på en ka pitalernas omplacering än på en verklig tillökning af den rörliga nationaltörmögenheten, ar skål att befara atv den storartade plan till ett inhemskt fondsystem, finansministern framlagt, icke skall vid tillämpningen erhålla den väntade och önskade utgången. Må vi emellertid antaga att våra sarhågor äro oberättigade och att det nu föreslagna systemet skal! kunna förverkligas — hvilka bli väl följderna behof är ännu icke fyldt: det obligationsb lopp som senast blef af nämnda inrättning upplagdt utgjorde 40 mill. rdr och äfven om obligationer för 29 mill. nu försalts, återsta 11 mill. outgina. bå man icke gerna kan hoppas att förökningen i nationens välmåga skall tillåta en samtidig placering at både du nya statsobligationerna och nypoteksbankeus ännu oförsälda pantbref — ty detta skuile förutsätta att den redan förut högt beräknade kapitalbildningen inom landet skulle fördubblas — måste endera af dessa låntagare, staten eller hypoteksbanken, förträngas af den andre, och att det bletve den senare sotn finge vika, är icke svårt att förutsäga. IIxpoteksbanken komme således att finna sig hän visad på den utländska lånemarknaden, men då en jemförelse mellan kursnoteringarne å de af denna inrättning och af staten med samma räntefot och för öfrigt under samma vilkor utfärdade obligationer utvisar en betydlig skilnad till de senares fördel, så inne buro det ur allmänt ekonomisk synpunkt ct. nationel förlust, om icke låntagaren med den större krediten — staten — utan tvärtom låntagaren med det ringare förtroendet — hyj j j I j i i poteksbanken — skulle öfvertaga å nerna i utlandet. Vi hafva ofvan utan försök till veder läggning åergifvit det påståendet att våra hittills upptagna inhemska lån äro inhemska icke blott på det sätt att obligationerna äro i utfärdade i svenskt mynt, utan äfven — sås som man vanligen föreställer sig — sålundu ; alt långilfvarne äro svenskar. Dels torde för; hållandet verkbgen vara sådant med hänse ende till en stor del af länesumman, dels vu: vid det tilltälle då vi förut bragte denna sak ö till tals endast nödigt för oss att konstatera att den inhemska obl:gatonsförsäljningen lika val kunde ha sin grund i nationalkapitalets omplacering som i dess nybildning. Emeller ö tid misstager man sig mycket när man tror i dessa fondpapper uteslutande hafva stannat! inom landet, ty — till lycka för vårt näringslit, hvilket annars skolat förtvina — har ett betydligt antal funnit utländska egare. Man! — K5c 0h0: LORETTA RARE MED n — —