Göteborgsposten – 9 februari 1870, sida 1

. AA — — tern voro komfortabelt inlogerade under kyrkoherdens gästfria tak. Med hvarje dag som gick bief Gordon Graham allt angelägnare om ett godt parti för sin syster. Hon började bli betänkligt till åren, Omsorgsfull som hon var om sitt goda utseende, måste likväl den dag komma då henues skönhet skulle förblekna och hon ohjelpligen befinna sig på öfverblifna kartan. Om Gordon Graham fann henne vara en börda nu, huru mycket större börda skulle hon ej vara för honom då! Alltsom de grymma äåren passerade förbi utan att bringa herne någon triumf, någon framgång, blef hennes lynne mera befallande och de trätor som störde endri iigten mellan bror och syster blefvo allt tätare och häftigare. Jemte detta alltid tillräckliga skäl hade Gordon Graham sina egna sjelfviska motiver för att söka skaffa sin syster en rik man. En rik svägers börs måste naturligtvis alltid stå mer eller mindre öppen för honom sjelf, och han var ej den man som hyste några betänkligheter mot att taga så mycket han kunde få ur en sådan källa. I Lionel Dale såg han en man som borde vara ett lätt offer för en qvinnas tjusningsförmåga Lionel Dale var derföre det pris Lydia skulle vinna. Bror och syster brukade tala helt oförbehållsamt med hvarandra. — Nu, Lydia, sade kaptenen sedan han läst Lionel Dales bjudningsbref, blir det ditt eget fel om du ej kommer tillbaka från Hallgrove såsom denne mans trolofvade. Det har funnits en tid då du kunde sträfva efter högre