Göteborgsposten – 7 februari 1870, sida 1

Göteborg d. 7 Februari 1870. Väderleken har under senare dygnen företett en ganska bister köld, ytterligare ökad genom den nariga 880. vind, som varit rådande. I går var himlen klar och solbelyst och på morgonen uppgick kölden till c:a 10 grader. Mot middagstiden blef temperaturen något mildare och stadens invånare visade sig då i talrika massor såväl på promenaderna som på de mera freqventerade skridskobanorna. Nya Teatern. Knappast hade afslutningsfanfarens toner kl. 2 natten till i Söndags törkunnat, att den öfvermåttan lyckade maskeraden var tillända, knappast hade den sista masken troppat uf, förr än ett stort antal arbetare tog uti med balsalens återförande till dess ursprungliga gestalt, och efter rastlöst arbete voro åter igår scen och salong redo att välkomna den talrika publik, som infunnit sig för att njuta af hr Jolins konstnärskap. Sedan den värderade gästen hunnit fullkomligt vänja sig vår scen är hans uppträdande numera så ledigt och uppsluppet, att det måste komma äfven den trumpnaste åskådare att ryckas med och roas af denna osökta, aldrig till ötverdrif urartande komik, som han vet att utveckla. Ett nytt prof härpå erbjuder morgondagens spektakel, då hr Jolin kommer att visa sig som den gamle storpratande Gaspard i Debutanten och hennes sar?, en roll, i hvilken Pierre Deland förut här uppträdt och skördat lagrar, men i hvars ilerefAne Jolin ej lär stå honom efter. För dem som sett Deland blir här sålunda tillfälle till en intressant jemförelse, för dem som ej detta gjort, blir det en högst angenäm och glad bekantskap att göra. Till förpjes gefves en liten fransysk komedi Telegrammet, hvilken de artister från Dramatiska teatern som senast gästade oss hade på sin reportoir. Den andra maskeradbalen sistl. Lör dag kan, hvad deltagarnes mängd och kostymernas elegans beträffar, utan öfverdrift ka rakteriseras som den yppersta offentliga bal, som här någonsin gifvits. Härtill bidrog icke minst att endast ett fåtal omaskerade balgäster infunnit sig, att antalet dominos sedan förra maskeraden betydligt reducerats samt att karaktersmasker i mängd nu törekommo. Af synnerlig effekt var en brudstass, som vid 10-tiden företrädd af några ypperliga musikanter tågade ner i salen. Vi vilja dock ej heller nu försöka att i detalj skildra den brokiga mångskiftande och rörliga tafla som äfven denna bal företelde; vi inskränka oss till att anteckna det obestridliga faktum att balen knappast erbjöd en enda kostym, som icke hade något för åskådaren pikant och öfverraskande. Kort sagdt, det var verklig stil i balen, skada endast att så många inträdeskort försålts att dansen under största delen af natten måste krympa ihop till ett slags retsam promenadpolonäs, då och då afbruten genom några alltför snart dämpade anlopp i vals-, polkaeller galopptakt. Om sålunda dansen icke kunde förete någon särdeles liflighet, tycktes deremot det egentliga maskeradlifvet ha vunnit på det större antalet deltagare — och deltagarinnor. Glädjens och munterhetens genier höllo troget vakt i dapssalongen, men vid ingången till förfriskvingarnes Eden, stora foyern, stod en vaktmästarebengel och nekade tillträde åt hvar och en, som icke för 2 rdr 50 öre ville köpa sig den föga afundsvärda rättigheten att förfriska sig med en högst medelmåttig souper. Denna lindrigast sagdt be eynnellig: åtå gård väckte allmän missbelåtenhet och torde, som experiment betraktad, kunna anses helt och hållet misslyckad.