Göteborgsposten – 5 februari 1870, sida 1

gerna sage ende representant har visat att en skådespelare sådan som han kan utträtta nåsot ännu konstigare: han har nemligen redan gång på gång lyckats fylla en hel salong — från golf till tak. Och han har gjort ännu mer. Han har så att säga förvillat ögonen på oss, han har blandat bort siffrorna i sitt ålderstal, han har låtit oss skåda en 25-åring istället för en 52-åring. Calle Wallin, Eberbard von Wilken, Angelika Rosamunda Carolina Wilhelmina Aurora Wallin, född Blomqvist, Ola Jeppsons vafsisch-kamrat, den oförliknelige vis sångaren Anders, kustsergeanten Grip, om hvilken sistnämnde man framför allt kan säga, att han är liksom Gripen ur lifvet, kort sagdt, alla dessa tokroliga figurer som fröjda oss i ÅEn Komedi, återgifvas de icke ännu idag med ett ungdomligt lif som måste hänföra! Och hvar finna vi på svenskt tungomål en vackrare, en mera tilltalande skildring af det Skönas makt på jorden än den som ligger i dessa ord: Den som lättast stämmer våra hjertan till andakt och leder våra tankar till det himmelska, han är dock den bäste predikanten, det må för öfrigt vara presten, skalden, konstnären, den sjunkande qvällsolen, den jublande lärkan eller den blyga liljan i dalen. Huru sann, men ock, huru sällan erkänd är icke denna uppfattning af den dramatiske artisten, den qvinliga lika väl som den manlige utom scenen. Skådespelaren är icke mera sedetörderfvad än någon annan menniska. Det är blott det offentliga lif han lefver, som gör honom mera bemärkt, mera till ett mål för granskning och tadel; det är hans äfventyrliga belägenhet, att, liksom sjömannen, slungas än upp, än ned på det böljande hafvet — publikens gunst eller ogunst — utsatt för kritikens alla stormbyar och kabalens alla blindskär; det är denna belägenhet, som skatfar honom större och flera faror och frestelser än det stilla, obemärkta lifvet, på samma gång den förstorar hans ära, om han utan att falla vandrar på sin slippriga bana. Men derföre alt man vet huru lätt han kan falla, derföre dömer man honom så ofta orättvist såsom om han redan vore sallen. Och om vi med glädje och tacksamhet kunna erkänna att Johan Jolin för sin del ärligt och med berättigad framgång löst det löfte som innebäres i början af följande upprop, och om vi icke bortse från den förtjenst som många af hans efterföljare inlagt om vår inhemska dramatik, buru mycket måste vi ändå icke beklaga att, allt detta oaktadt, i slutstrofen ännu idag ligger en dräpande sanning, som i eldskrift borde inristas på aila Thalia-tempel i vårt fädernesland och måhända icke minst berättigadt både på det hvars fronton bär den stolta inskriften Patriis Musis och Kung Carls annex dertill. Så lyda dessa tänkvärda ord: Det vore en patriotisk handling af vårt fosterlands snillrika författare, om de använde något af sina krafter till den inhemska dramatikens upphjelpande och till danandet af gedigna, af pootiskt och sedligt sköna produkter, att sätta istället för dessa oftast lumpna och för oss nordboer intresselösa franska komedier, med sitt lättsinne och sina bagateller, hvilka vi nu, af brist på annat, nödgas hålla till godo med. Vi ha tagit oss friheten kursivera tillämpningen för dagen. Om den storartade framgång som En Komedi här rönt, en framgång som helt visst ännu icke är afslutad, i främsta rummet måste tillskrifvas författaren-skådespelaren sjell, bör dock icke passera oanmärkt, att han i allmänhet högst förtjenstfullt understödts a: sina medspelande. Detta gäller isynnerhet fru Boström som i Matnildas roll utvecklar så mycken älskvärdhet, ett så behagfullt och naturligt koketteri, att vi icke undra på att hon både kollrar bort den lilla familjekretsen på Wårhult och den stora verlden i teatersalongen. Hr Österberg ger en ganska lyckad bild af den gamle, fördomsfulle, till slut omvände majoren, och br Wagner, som på aderton timmar sått läsa in sin roll, tyllde redan vid törsta föreställningen sin plats ganska tilltredsställande, Majorskans representant har oaktadt alla uppmaningar satt sig öfver att måla några rynkor i pannan och på kinderna, att anlägga några löslockar under en mindre modern negligg, hon må derföre ursäkta att det allmänna omdömet tillsvidare måste bli: M:ll Hammarstrand läser icke illa sin roll! I morgon gifves En Kowmwedi för tredje gången tillsammans med Bendivs en smula sentimentala, men dock tilltalande tamilje-in teriör Åyärsnatten, hvilken törsatt näsdukarne i salongen i ännu lffigare rörelse än som med fog kunnat skyllas på en skräckeligt grasserande snutoch host-epidemi. Sistl. Ousdag afslutade prof. Bauck sina föreläsningar härstädes öfver ÅMusikens historia. Det intresse, hvarmed ett här anmärkningsvärdt talrikt auditorium följt dessa föreläsningar, och den tacksamhet som i mångahanda former uttalats för de angenäma stunder som prof. B. härigenom beredt allmänheten, skola, vi hoppas det, förmå honom, att, såvidt möjligt, ännu en gång i ordets egentliga mening hedra vår stad med sin närvaro. z Aftonens maskeradbal blir antagligen ännu mera besökt än den förra; måtto krönikeskrifvaren för er räkning, mitt herrskap, derifrån få ett rikt stolf at idel angenäma minnen. 2 Vi meddela i ordagrann alskrift tvenne till stadskassörskontoret inlemnade anmälningar om hundskatts erläggande, naturligtvis duck med uteslutande af de resp. anmälarnes namn: