Göteborgsposten – 4 februari 1870, sida 2

gara, och om ni kan komma öfverens om priset med Spavin, så bör ni utan tyckan göra upp affären. Douglas Dale följde genast baronetens råd. Han gick till mr Spavins lilla kontor och skref en vexel på det belopp som fordrades för hästen. Under det Douglas Dale skref vexeln, väntade Victor Carrington på gården utanför kontoret. Han begagnade sig af tillfället för att tala med Hawkins, stalldrängen. — Jag behöfver en liten handräckning, sade han, och jag tror er vara den man som kan lemna mig den. Har ni någon tid ledig? — Jag har vil några timmar att förfoga öfver efter slntadt arbete, förstås, svarade mannen. — När och hvar kan jag träffa er då ert arbete är slutadt? — Mitt eget hem är för fattigt för att jag skulle kunna bedja en så fin herre komma dit; men om ni ej har något emot att gå till ett värdshus, så finnes det ett sådant med namaet Kompassen, tre hus nedåt den lilla gata ni ser till venster om er då ni lemnar denna gård. — Ja, ja, afbröt Victor otåligt; ni kan då fräffas på Kompassen? — Jag är för det mesta der, sir, efter klockan nio på aftonen — både vinter och sommar — — Godt, inföll Vietor med en hastig blick på dörren till kontoret. Jag skall träffa er på Kompassen i qväll efter klockan nio. Tyst! Eversleigh och hans kusin kommo just ut ur kontoret,