Göteborgsposten – 2 februari 1870, sida 2

dem erfor jag att den utländska damens namn är Durski och att den utländska damen har mottagning hvarje natt, men endast för herrar. Detta är alldraminst sagdt besynnerligt, tycker jag. Sedan jag fått reda på så mycket, längtade jag att tå reda på mer; ty en man som har sin själ i sitt yrke finner ett nöje i arbetet, min fru, och om ni erbjuder er att betala en sådan man dubbelt för att han skall förspilla sin tid, går han ej in derpå. Jag gjorde alla möjliga försök hos grannarne, men kunde ej få veta mycket af dem. Ni förstår, min fru, det finnes knappt en mensklig boning inom en qvarts mil från Hilton House, så att då jag säger grannarne menar jag ej grannar i ordets vanliga bemärkelse. Det kunde ske mord hvarje natt i Hilton House, utan att det upptäcktes, ty ingen bor så nära att han kunde höra offrets nödrop. Jag började nästan förlora tålamodet då jag salte mig ned i en galanterihandlares bod för att hvila mig. Jag satte mig ned i denna butik emedan jag verkligen var trött, ej i hopp att draga någon nytta af min tid, ty jag var för långt bort från Hilton House för att vänta någon framgång af ett försök att locka upplysningar från mannen bakom disken. Men då en man har egnat sitt lif åt att snoka upp saker och ting blir det en inrotad vana hos honom att söka pumpa folk och jag gjorde i alla fall ett försök med galanterihandlaren.