Göteborgsposten – 2 februari 1870, sida 2

utan äfven varit drucken uppmanades han att tillstå sanningen, hvilket han äfven gjorde på följande komiska sått: Ja inte va jag full och inte nykter heller, och nog var jag mer nykter än full, men då jag inte har några vittnen å min sida får jag väl betala böterna. För sitt välförhållande dömdes Pettersson att böta för fylleri 5 rdr och för gröfre våld å person på öppen gata 45 rdr. Då engelska ångf. Magdala i Söndags f. m. skulle insegla hit till staden, upptogs vid Klippan, såsom i hamnförordningen är föreskrifvet, en hamnlots, hvilken det tillkommer att upplotsa fartyg å rivieret till den plats i hamnarne som af hamnkaptenen blifvit bestämd för desamma. Befälhafvaren å Magdala, kapt. W. Davidson, ville dock icke underkasta sig den ombordtagna hamnlotsens J. Holmbergs kommando och ville icke ens vid kajen intaga den plats, som blifvit honom anvisad. Holmberg, som äfven sedan han och kapt. Davidson kommit i land fortfarande uppmanade denne att ställa sig gällande förordningar till efterrättelse samt flytta fartyget till dess rätta plats, fick slutligen ett så kraftigt slag å högra örat, att han var nära att falla omkull. Till följe häraf blef kapt. Davidson till i Måndags uppkallad till poliskammaren, der han förklarade att han nekat ställa sig Holmbergs föreskrifter till efterrättelse, emedan han af den kronolots, som han tagit vid Winga blifvit gjord uppmärksam på att Holmberg icke vore nykter, utan ansåg han det vara mera tryggande att låta kronolotsen kommendera fartyget. Han hade icke slagit Holmberg, utan hade han endast då de uppkommit å kajen och Holmberg förföljt honom samt slutligen huggit tag i armen på honom, dragit den ena handen ur byxfickan och dervid råkat att slå till Holmberg, men detta hade skett utan afsigt. Tre vittnen intygade att IIOImberg icke varit drucken samt att kapt. D. slagit denne. I går då målet åter företogs till behandling voro några och tretio vittnen inkallade, af hvilka omkring 20 intygade att II. icke varit drucken samt 10 att han varit något ankommen. Kronolotsen kunde icke heller bestämt vidhålla att H. varit drucken, utan tyckte han endast att det sett ut som om II. gått i bakrus. Deremot kunde ingen bestrida att icke kapt. D. våldfört sig å H. samt nekat åtlyda dennes order. Åklagaren yrkade med anledning af hvad sålunda blifvit upplyst att kapt. Davidson måtte för sin grofva förseelse att med hugg och slag öfverfalla i tjensteutöfning stadd hamnlots inmanas i häkte. Målet remitterades till rådhusrätten oeh tilläts kapt. Davidson att vistas på fri fot, sedan det vid rättegångstillfället närvarande ombudet för engelska konsulatet härstädes, v. konsul W. Duff, förklarat att konsulatet ansvarade för att kapt. Davidson vid kallelsen till rådhusrätten skulle sig derstädes inställa.