Göteborgsposten – 1 februari 1870, sida 1

—— —— stadkomma något verkligt nyttigt, så bör iksdagen spå fullt allvar verka och nitälska ör brottslingarnes moraliska förbättring i fänjelserna, så att de icke försämrade och mera brottet förhärdade utgå, för att snart återvända till fängelset efter att någon tid hafva våldfört eganderätten och uppväckt oro cch skräck i samhället. Men vill riksdagen medverka till fångarnes moraliska förbättring med annat än ord, så får äfven riksdagen bereda sig på ändå drygare utgifter och icke knota om dessa bli vida högre, än det belopp som fång vården nu kostar. Några indragningar på tredje hufvudtiteln utrikesdepartementet) påyrkades icke af gres. ve Hamilton, han vidrörde icke ens denna hufvudtitel i sitt långa anförande, och man torde deraf böra draga den slutsatsen, att hr grefven — som äfven på det diplomatiska området sjelf intagit en framstående ställning — anser att de förenade rikena ännu ega en viss betydelse i den diplomatiska verlden, och ännu hafva politiska intressen, som der böra bevakas. Något dylikt föresväfvade väl äfven frih. A. C. Raab, som icke heller på denna huf vudtitels anslag yrkade någon nedsättning; men hemställde vördsamt om det kunde gå an att i stället för att uppfostra en diploma tisk kår, embetsmän ur andra verk toges till diplomater. Hvad dermed egeutligen skulle vinnas, kunde jag ej fatta, ty friherren an tydde att ätven dessa embetaman skulle underkasta sig en studiekurs på aet diplomatiska området; de skulle tillochmed erhålla tll en början underordnade anställningar vid de utländska beskickningarne. Förslaget föreloll mig så till vida ofullständigt som det väl atsåg yngre personers i t. ex. hofrätterna, kammarkollegium, möjligen ock i stadens auktionsverk anställning i diplomatiska kåren, men alldeles icke att personer tillhörande nämnde kår skulle få anställning i nyss omförmälda eller andra embetsverk. Något rationelt cirkulationsbruk synes således icke ingå i frih. Raabs organisationsplan. Emellertid törklarade sig h. exc. utrikesstatsministern alldeles icke kunna godkänna frih. Raabs forslag, ja h. exc. uttalade sig i så allvarsam ton mot detsamma, alt frih. Raab icke vidare begärde ordet. I den föreslagna aflöningen för generalkonsuln i London ville h. exc. icke heller, trots hvad frih. Raab anfört, medgifva någor prutning. Det torde ock vara obestridligt att nämnde befattning bör vara väl doterad om den skall kunna mottag s af en fullkomligt skicklig person. II. exc. grefve Wachtmeister motsatte sig älven frih. Raabs förslag att anställa aflönade konsuler i de större engelska sjöstäderna, dels emedan tillräckliga medel dertill saknades, och dels emedan det vore orättvisst att utan orsak alskeda de der anställda vice konsulerna. — Utt så bestämdt uttalande är tvifvelsutan mer än harmligt för de många aspiranterna till de berörda nya konsulsbesattningarne med afloning. Jag har hört namngifvas åtskilliga dylika aspiranter, som ganska ifrigt, ätven i tidningarne, agiterat för denna så högt af behofvet påkallade reforim. Anmärkningsvärdt är att tredje hufvudtiteln nu lemnades alldeles oberörd i Andra kammaren. Frih. Liljeneranta var också ej tillstädes; den måtte icke hafva uppförts på kapt. John Ericsons promemoria; frih. Knut Bonde iakttog den strängaste diplomatiska tystnad — och likvisst hade många inställt sig på läktaren specielt i förhoppning att få åhöra friherrens lysande debut. Med gårdagen utgick motionstiden. Till de väckta motionerna skall jag längre fram, sedan de blifvit tryckta, återkomma. Jag bör — ——— T ——— n-——