A —T—np-—— dtäC dig min tillåtelse, och om pappa skulle bli ond, skall hans vrede drabba mig allena. Byrån var en stor gammalmodig möbel som stod i hörnet at kapten Duncombes arbetsrum. — Men huru skull jag kunna öppna den? sade George. Den tycks vara låst. — Den är låst, svarade hans hustru. Men lyckligtvis har jag en nyckel som passar. Der, sir, är nyckeln; och nu låter jag dig ssysselsätta dig med ditt arbete, medan jag går och ser till middagsanrättningen. Hon höll upp sina vackra rosenröda läppar för att få en kyss och trippade bort, lemnande kaptenen att fullborda ett åliggande för hvilket han ej hade särdeles smak. Han läste upp byrån och fann en bok skrifpapper. Han doppade en penaa i bläckhornet, försökte den och började derefter skrifva. Han skref London den 20 Juli och Alin bäste Boyd, men sedan han shunnit så långt höll han upp. Den lättaste delen af brefvet sar slutad. Kapten Jernam satt med armbågarne hvilande mot vordet, blickande rakt framför sig i ren tankspriddhet. Dervid föll hans blick plötsligt på ett föremål som låg inom byråklaffen framför honom bland en hop pennor och skrifsaker. Detta föremål var ett i kanten böjdt guldmynt. Hans ansigte blef likblekt då han tog upp guldmyntet och noga undersökte det. Det var ett litet brasilianskt mynt, och på ena sidan af detsamma stod bokstafven ÅG inristad.