Göteborgsposten – 1 februari 1870, sida 1

Det lilla böjda guldmyntet var välbekant för George Jernam och det var föga underligt om vid dess åsyn allt hans blod flydde från hans kinder och lemnade dem likbleka. Myntet var ett suvenir som han gifvit sin mördade bror Valentine den afton då de skildes. Och han fann det här — här i Joseph Duncombes byrå! Under några ögonblick satt han orörlig, ur stånd att ens tänka. Han kunde ej upptäcka fulla vigten af denna sällsamma upptäckt. Han kunde endast erinra sig den varma tropiska qvällen då han och hans bror bjödo hvarandra farväl — den stjernklara tropiska himmel under hvilken de stodo då de skildes. Derefter började han undra öfver huru detta suvenir, detta guldmynt, som han i afskedsstunden tagit upp ur sin ficka och på hvilket han inristat initialen af sitt namn, kommit i Joseph Duncombes ego. Han var ej en verldsman och kunde ej resonnera lugut och logiskt öfver ett sådant ämne som broderns för tidiga död. Han delade Yoice Harkers föreställving, att förr eller senare skulle slumpen upptäcka den brottslige. Det såg nu ut som om detta ögonblick kommit. Här, nära det ställe der hans bror försvunnit träffade han på detta tecken — denna relik, som tillkännagaf att Valentine stått i något förhållande till Joseph Duncombe. Och dock hade Joseph Duncombe och George talat länge och allvarligt om den mördade sjömannens öde, och under deras samtal härom hade kapten Duncombe aldrig