Göteborgsposten – 29 januari 1870, sida 1

AdbeitukolH Gt Har på platsen oernorda, atbredan samma förmiddag, som teckningen till den andra maskeraden skulle börja och efter nägra få timmars förlopp, nästan alla sittplatser i salongen, åtminstone i Första och Andra raden, voro antecknade. Ifall nu någon skulle vara nog anspråksfull att af oss pretendera en skildring öfver balen så måste vi svara med det bekanta citatet från Runeberg! Bed oss lika gerna måla rosorna på en nordisk flickas kinder eller den svärmiska blicken ur hennes blåa ögonpar, det skulle vara lika lätt och ni skulle deraf få alldeles samma klara föreställning som om vi nu försökte att med bläck och penna skildra det skiftande lifvet på sista maskeraden. Nej, vill ni ha ett ordentligt begrepp om detta, så gå på nästa, men, till en sak råda vi er uttryckligen: Såvidt möjligt är, så maskera er sjelf! I att sjelf vara maskerad ligger allraminst halfva nöjet! Istället för beskrifningen, se här några repliker upptecknade under maskeradhvimlet: En omaskerad herre (möcande en munvig och förträffligt maskerad pepparkaksgumma): Hör på min gumma! Hvar köper du dina pepparkakor? Gumman (nigande): På Bagarehården naturligtvis! (Så heter det ställe der frågaren sjelt bor). En tyrolare (klappar en omaskerad medlem af Cirkus Salamonsky på axeln och trågar): Nun, mein Herr, warum nicht in Kostilme? Den tillfrågade (försmädligt): Lieber Freund, wollen Sie mich in Kostime sehen, kommen Sie nur in Cirkus! En knalle (utan tvifvel den mest talföra och karakteristiska mask, som uppträdde på balen, fallande på knä för en qvinlig domino, sedan han förgäfves sökt utbjuda sina tuger): Jesses! Hva ho a söter ändå! Dominon (skalkaktigt): Nå, hvad kostar de der artigheterna då? Knallen (tittar en stund på dominon, reser sig derpå hastigt upp och försvinner i det han utbrister): Ja, si dä va då inte lönt att ja ser dä lell, för dä lär ja ändå allri i väla få! En schär fruntimmersdomino väckte allmän uppmärksamhet icke blott för sina qvicka och väl afpassade svar utan äfven för sin ovanliga färdighet i flera språk. En engelsman, som talade med henne, ville våga ett vad om att hon var engelska, en tysk ville efter några minuters samspråk sätta sitt hedersord i pant på att hon var tyska och slutligen ville en fransman utmana hvar och en som ville påstå att någon annan än en fransyska skulle kunna föra en så spirituell konversation. Tack vare allt detta lyckades den intressanta masken att under största delen af aftonen bibebålla sin anonymitet. Innan vi lemna kapitlet: maskeraderna, vilja vi fästa hr Strakoschs uppmärksamhet på tvenne omständigheter, öfver hvilka med fog anmärkningar kunde göras och äfven gjordes å den första maskeradbalen. Den ena var bristen på dansdirektörer i balsalen, den andra bristen på tillräcklig betjening i stora foyern, hvarest svuper å la carte m. m. serverades. Fyllas dessa båda brister, och detta bör utan svårighet kunna ske, tro vi fullt och fast, att belåtenheten nästa gång skall bli allmän och oblandad. Så liflig och folkuppfylld Nya Teaterns salong var i Lördags, så ödslig och snart sagdt folktom föreföll den i Tisdags. Och ändå bjöds publiken då på ett favoritstycke sedan forna dagar: Emile Augiers förträffliga tidsmålning Moderna Vinglare i ny instudering. Om uttörandet är, oafsedt några små minnes-synder, knappast annat än godt att säga. Hrr Ahman och Ahlstrom, hvilka inneha sina gamla roller, äro hvar för sig förträffliga, hr Österberg återger med god uppfattning och mycken framgång tidningsmurfveln Giboyers tacksamma roll, ehuru hans toilette förefaller nog elegant och saknar denna karakteristiska —z—ä — nCn halfsluskighet, som hans företrädare, mästaren se i den naturtrogna maskeringskonsten i denna s roll visste att inlägga. Hr Otterström var en få särdeles god Vernouillet, något mera styrka i s d deklamationen och typen är fullständig. M.ll N sAberg utvecklar i markisinnans roll detta fina koketteri, denna sansade uppfattning och detta I n: noggranna aktgifvande på karakteren, som al vittna om att hon studerat den franska koni medien vid Nordens, i detta hänseende yplipersta konstinstitut och behöfver endast att anlägga en något äldre mask för att illusiohc nen skall bli fullkomlig. Äfven de öfriga C medspelande fylla väl sina roller, och man d: torde, utan att beskyllas för öfverdrift, kunna he påstå, att den som försummat att se Moderst na Vinglare gått miste om en ovanligt njutm ningsrik afton. fö Men se olyckan är att säsongen nu M står på höjden af sin glans; att de njutningssv rika aftnarne på annat sätt äro så många ve och för största delen af teaterns hvardagspuså blik så oundvikliga, att sagde publik omöjligt Jn kan räcka till för allt. Middagar, supö6er, ) sa supcer, middagar, skridskobaletter på isen, kr middagstiden i den strålande vintersolens glans, icl! på aftonen vid sprakande sacklors sken, små ty mproviserade sällskapsspektakler och prof. to Baucks föreläsningar. Öch hvad man än kan na örsumma, kan söka skolka ifrån, de sistnämnda de örsummar man nog icke, det är ju så, mina ty lamer? åle Ingen föreläsare, som här förut uppträdt,