Göteborgsposten – 29 januari 1870, sida 1

garne lemna en större nettobehällning om vi skola utföra flera jernvägsarbeten, och dels ansåg han endast det såsom behållning hvilket från trafiken kontant inflöt i statskassan. Nu förhöll det sig så att af bruttoinkomsten för 1868, utgörande i rundt tal 6,161,000 rår, hade endast 800,000 rdr öfverlemnats till riksgäldskontoret, och denna nettovinst, den enda som han erkände, var alldeles för liten; den utgjorde nemligen på totala byggnadskapitalet endast 0,918 procent — ett tal som grefve Sparre ofta upprepade, dervid han hvarje gång lade den skarpaste tonvigten på nollan. För att nu erhålla större och tillfredsställande behållning, hvad borde göras? Jo, trafikstyrelson skulle omorganiseras, den skulle alls icke blifva ett kollegium eller en vanlig styrelse — af sådana ha vi redan för många. Förvaltningen skulle bli affärsmessigt reglerad. Ville man icke rent af bortarrendera jernvägarne, så kunde dock en lämplig person stallas i spetsen för dem med en passande procent at behållningen såsom inkomst, och vid hans sida kontrollanter ). Talaren erkände att civilministern framkallat besparingar, men af sin aktade vän fordrade han ändå mera i den vägen; det blef dock svårt att åstadkomma, ty den som det ville skulle hafva en trefaldig koppar omkring bröstet (i kammaren ropades: bra! bra!) Derföre borde representationen stärka civilministern. Det behöfver visst icke framhållas att grefve Sparre under det långa föredraget, i hvilket han upprepade samma sak flera gånger — naturligtvis för bättre minnes skull — var 78å lifvad, så lifvad! Det gällde för honom att komma på god fot med civilministern, derföre komplimenterades han mycket frikostigt — och det strider ej mot gretvens naturliga sparsamhetskänsla — och vidare att taga kammaren med storm för — ja här tilllåter jag mig en gissning — för ThurebergSevalla-banan via Brogård, ty för den går grefve Sparre ända till gränsen at det omöjliga. Statsrådet Adlercreutz uppträdde derefter. Grefve Sparre hade i sitt anförande yttrat att han prevenerat sin högt aktade vän civilministern om sitt uppträdande, men denna uppgift oekräftade icke hr civilministern, tvärtom; men deremot erkände hr statsrådet grefve Sparres förmåga att producera stora och bländande förslag, hvilka likvisst hade det felet att icke alltid hälla protvet; talaren trodde och hoppades att besparingar i trafikkostnaderna skulle kunna åstadkommas, och var ötvertygad att behållningen skulle ökas, om än icke så högt som grelve Sparre fordrade, och till ett fel hade han gjort sig skyldig, då han anfört att den rika skörden 1869 skulle hafva ökat trafikinkomsterna 1868, Detta misstag ursäktade grefve Sparre icke i sitt senare yttrande, men deremot erkäude han misstaget om uppgiften att han i den fråga som förevar hade samtalat med civilministern — och detta erkännande sade han sig så mycket heldre göra som han framför allt var ärlig. Grefve Sparre drabbades nu af samma missöde som förr i Första kammaren, det nemligen att hans uppgifter korrigerades; i Porsta kammaren verkställdes det stundom at riksarkivarien Nordström, nu af häradshöfd. Staaff, som påvisade att till de 800,000 rdr som ubetalts till riksgäldskontoret rat el gen borde läggas af trafikmedlen bestriuda utgifter för ökad materiel och flera större vybyggnader, så att skillnaden mellan debet ocu kredit visade en behållning af 1,934,000 rdr, saledes dubbelt mera än grefven uppgitvit; hvarpå den senare svarade att han ej tor behållning räknade annat än den kontanta behållningen. — Jag känner väl icke huru boktöringen är på hr grefvens stora egendom, men besynnerligt vore det om ej der säsom behållning räknades hvad af inkomsten användes till inköp af inventarier; men kanske har grefven ordnat sitt lanatbruk så alt inga inventarier dertill erfordras. Om jag ej irrar mig, så lyckades icke grelve Sparre att taga kammaren eller tillvinna sig dess förtroende. Vulgärt taladt bredde han för tjockt på af sin egendomliga vältalighet. Man är i Andra kammaren visst icke nervsvag, men af personer med en framstående samhällsställning fordrar man der en viss värdighet, och den har grefve Sparre icke tillegnat sig, eller frigjort sig itrån. Specielt i afseende på uppgifter om jernvägarnes tasikförhållanden har man i Andra kammaren blifvit misstrogen, sedan det vid sistförlidne riksdag visade sig att dylika uppgitter tillverkades på beställning och pr kontant, men rid behörig afprofning, verkställd af sakkunviga män, befunnos underhaltiga. På ett dyikt experiment förlorade en af kammarens edamöter sitt anseende, och, såsom ofvan anydts, grefve Sparre hade handlat klokast om lan begagnat exakta uppgifter. Hrr L. J. Hierta, redan högsatt i statsutskottet, kunde ej neka sig nöjet att hålla tt längre föredrag om statsverkspropositionen, fsedt för — statsutskottets framtida vägleding. Den alltid i ordalagen varsamme taaren uttryckte sig nu än mera varsamt, han iktigt bätvade för sina egna ord, ehuru de oro så lena, att ingen fästade sig vid dem, ) Denna ide antager jag att talaren hemtat rån ett ångfartygsbolag, som uppgjorde med fartyets maskinist att han för hvarje resa fartyset gjorde